Omslaget till Vinylen
Kanske det snyggaste i Agusas katalog
Baksidan med låtlistan
Infoblad
Infoblad
Skivpåsen är svart
LP:n är Turkosfärgad
Etiketten
Musiker
Jenny Puertas - Flöjt & SångMikael Ödesjö - Elgitarr
Roman Andrén - Keyboards
Simon Ström - Bas
Nicolas Difonis - Trummor , Percussion & Sång
Låtlista
A-Sidan
Sommarvisan
Den Förtrollade Skogen
B-Sidan
Den Förtrollade Skogen (Continued)
Ur Askan
Turkos Vinyl
Jag erkänner att jag har otroligt svårt att förstå att Agusa bildades först 2013, som om du hade sagt att det här var från sjuttiotalet, eller senast från den svenska retroprog-återupplivningen på nittiotalet, då hade jag förstått det helt och hållet. Under den tiden har de släppt sex studioalbum och fyra live, varav detta är det senaste och bara innehåller tre låtar. Det har skett diverse medlemsbyten genom åren, men just den här uppsättningen har varit tillsammans de två senaste albumen, och det syns i hur de knyter samman. Mikael Ödesjö (gitarr) är den enda personen som fortfarande är med från början, men Jenny Puertas (flöjt, sång), Mikael Ödesjö (gitarr), Roman Andrén (keyboard), Simon Ström (bas) och Nicolas Difonis (trummor, slagverk, sång) är sammanfogade på ett sätt som bara kommer från otaliga timmar av spelande tillsammans på repetitioner och på turnéer.
Albumet inleds med att publiken klappar applåder och sedan ”Lust och Fägring”. Den långsamma gitarren och orgeln väcker minnen från sånger från 1970-talet. Låten handlar, på engelska, om ”Desire and Beauty” eller ”Joy and Beauty”. Hela frasen som ofta används i den svenska psalmen ”Den blomstertid nu kommer” – och som titeln på filmen ”All Things Fair” från 1995. ”Det är också en hyllning till ”Sommarvisan”, närmare bestämt den berömda ”Idas sommarvisa” av Astrid Lindgren och Georg Riedel, och den kan översättas till en hyllning till svensk sommar genom ett barns fantasi.”
Det är över 14 minuter av den bästa musiken för vår och sommar jag har hört i år hittills.
Den här låten, och alla andra låtar på albumet, är instrumentala låtar som låter dig koncentrera dig på varje ton utan ord. Den här låten är en underbar resa mot våren, precis som våren bryter ut över jordens norra halvklot. Varje ögonblick av den här låten är en fröjd att uppskatta. Det är omöjligt att välja mellan det underbara orgelspelet, flöjtspelet eller gitarrspelet. Allt låter fantastiskt!
Ta mittspåret "Den Förtrollade Skogen" som exempel. När det dök upp på deras självbetitlade tredje album från 2017 var det mindre än nio minuter långt, men nu är det långt över tjugo minuter långt och inkluderar ett trumsolo! Om det inte är sjuttiotalet, vad är det då? Roman verkar inte äga några keyboardljud skapade för mindre än 50 år sedan, och det ger en riktig fyllighet åt handlingen medan gitarren och flöjten vävs samman mellan dessa byggstenar, och både basen och trummorna slår riktigt hårt. Jag är säker på att detta inte kan ha kommit från något annat land än Sverige eftersom det landet länge har haft en förbindelse med retrogressiv prog och har producerat många fantastiska band (både Änglagård och Anekdoten är svenska, kom ihåg, konstigt att alla dessa bandnamn börjar med samma bokstav) som har tagit det som utgångspunkt.
”Ur Askan”, eller ”Ur askan”, är avslutningslåten för denna magnifika samling musik. Det är albumets kortaste låt, men den är ändå viktig. Den inleds med klassiska orgelklaver och flöjt, väl blandat med elgitarr, bas och trummor. Sedan spirar en nästan karibisk melodi upp ur ljudlandskapet, med dansande flöjt och lekfulla keyboards. Ett perfekt sätt att avsluta detta fantastiska livealbum. En varm, dansvänlig melodi för denna över 10 minuter långa avslutningslåt. Sedan sliter elgitarren sig genom ljudlandskapet. Men den lugnas snabbt ner av den mellanliggande flöjten och keyboards. Jenny sjunger på spanska mot låtens långsammare, dramatiska slut.
Agusa verkar dock ha skapat en tidsmaskin och fallit genom ett svart hål för att ge oss framtida musik från det förflutna som är påtaglig och verklig. Detta är instrumental regressiv rock som den är bäst, och jag älskar den.
Albumet inleds med att publiken klappar applåder och sedan ”Lust och Fägring”. Den långsamma gitarren och orgeln väcker minnen från sånger från 1970-talet. Låten handlar, på engelska, om ”Desire and Beauty” eller ”Joy and Beauty”. Hela frasen som ofta används i den svenska psalmen ”Den blomstertid nu kommer” – och som titeln på filmen ”All Things Fair” från 1995. ”Det är också en hyllning till ”Sommarvisan”, närmare bestämt den berömda ”Idas sommarvisa” av Astrid Lindgren och Georg Riedel, och den kan översättas till en hyllning till svensk sommar genom ett barns fantasi.”
Det är över 14 minuter av den bästa musiken för vår och sommar jag har hört i år hittills.
Den här låten, och alla andra låtar på albumet, är instrumentala låtar som låter dig koncentrera dig på varje ton utan ord. Den här låten är en underbar resa mot våren, precis som våren bryter ut över jordens norra halvklot. Varje ögonblick av den här låten är en fröjd att uppskatta. Det är omöjligt att välja mellan det underbara orgelspelet, flöjtspelet eller gitarrspelet. Allt låter fantastiskt!
Ta mittspåret "Den Förtrollade Skogen" som exempel. När det dök upp på deras självbetitlade tredje album från 2017 var det mindre än nio minuter långt, men nu är det långt över tjugo minuter långt och inkluderar ett trumsolo! Om det inte är sjuttiotalet, vad är det då? Roman verkar inte äga några keyboardljud skapade för mindre än 50 år sedan, och det ger en riktig fyllighet åt handlingen medan gitarren och flöjten vävs samman mellan dessa byggstenar, och både basen och trummorna slår riktigt hårt. Jag är säker på att detta inte kan ha kommit från något annat land än Sverige eftersom det landet länge har haft en förbindelse med retrogressiv prog och har producerat många fantastiska band (både Änglagård och Anekdoten är svenska, kom ihåg, konstigt att alla dessa bandnamn börjar med samma bokstav) som har tagit det som utgångspunkt.
”Ur Askan”, eller ”Ur askan”, är avslutningslåten för denna magnifika samling musik. Det är albumets kortaste låt, men den är ändå viktig. Den inleds med klassiska orgelklaver och flöjt, väl blandat med elgitarr, bas och trummor. Sedan spirar en nästan karibisk melodi upp ur ljudlandskapet, med dansande flöjt och lekfulla keyboards. Ett perfekt sätt att avsluta detta fantastiska livealbum. En varm, dansvänlig melodi för denna över 10 minuter långa avslutningslåt. Sedan sliter elgitarren sig genom ljudlandskapet. Men den lugnas snabbt ner av den mellanliggande flöjten och keyboards. Jenny sjunger på spanska mot låtens långsammare, dramatiska slut.
Agusa verkar dock ha skapat en tidsmaskin och fallit genom ett svart hål för att ge oss framtida musik från det förflutna som är påtaglig och verklig. Detta är instrumental regressiv rock som den är bäst, och jag älskar den.
Betyg 4,5/5
Kommentarer
Skicka en kommentar