LP-Skivor : Jerusalem - Stygn 2023/2025

 
Omslaget till LP:n 

Baksidan med bandet & låtlista



Gatefold uppviket 
Info om skivan m.m.
Texterna får man scanna en QR - Kod för att läsa 



Skivpåsarna är vita 



2 Svarta Vinyler




Etiketten LP 1  



Etiketten LP 2




Jerusalem - Stygn LP till Vänster
Jerusalem - Stygn till Höger
Jerusalem - Stitches till Höger





Musiker 

Anders Mossberg - Bas
Michael Ulvsgärd - Trummor
Philip Christiansson - Gitarr & Sång
Ulf Christiansson - Gitarr , Sång & Keyboards
CJ Grimmark - Keyboards



Gästmusiker 

Peter Carlsohn - Bas
Dan Tibell - Keyboards
Reidar I Paasche - Keyboards


Låtlista 


A-Sidan 


Gud Finns Visst
Jeremia

B-Sidan 

Stygn
Hur Kunde Vi?
Kärlek Och Sanning (Missa Inte Festen)

C-Sidan 

Törnrosa
Kanske Gud
Vår Tid Nu

D-Sidan 

Fariseérna
Pionjär (Sons Of Thunder)
Här Står Jag


Dubbel vinyl-utgåva av Jerusalem - Stygn skiva
Gatefoldutvik & Svart Vinyl 

Skivan är ca 1 timme & 5 min lång
innehåller 11 spår


Nytt material med Jerusalem, Det trodde man inte eftersom deras senaste skiva kom ut 2010
She heter den. Men nu är det äntligen dags för bandet att släppa nytt & på svenska?!
Äntligen måste jag säga, Den 15 december 2023 så släpper det kristna hårdrockbandet Jerusalem sitt nya album. Det första på 12 år men det är hela 40 år sedan det kom ett helt album
men enbart svenska låtar. Så det har tagit en del tid, Men det har ändå varit värt väntan

Efter en oändlig ökenvandring är de nu tillbaka på modersmålet och trots att sångaren, gitarristen, låtskrivaren Ulf Christiansson passerat 70-strecket med flera år, slagits mot cancerspöket och vunnit, så är hans kraftfulla lejonstämma intakt och predikar guds ord vare sig du vill eller inte.


Tidlös hårdrock och söker du en samtida referens så låter det mycket Prins Svart. Stabil 70-tals hårdrock med stark sång. De låter även mycket som de lät på ”Krigsman” från 1981. Kanske deras bästa platta till dags dato men ”Stygn” är där och nosar då det är ett genomarbetat album fullt med bra låtar.


Deras starkaste skiva sedan Krigsman & den kommer nog att hålla genom åren alla gånger om


”Stygn” är på många sätt en återgång till Jerusalems rötter . De har återvänt till sina rötter inom hårdrock och tung musik från 70-talet som sitt musikaliska språk, samtidigt som de använder sitt modersmål som sitt lyriska språk. Ordet ”stygn” på svenska betyder ”stygn” vilket förmodligen har en bredare betydelse för albumet, men jag kan se det som en kraftfull bild av läkning och att komma samman igen.

Musikaliskt känns albumet lite mer avslappnat än "She". Tempot tenderar att vara något långsammare och instrumenten känns mindre kraftfulla, men det betyder inte att det här är ett mjukt album. Låtarna flyter från en sektion till en annan och har ofta inte den typiska vers-refrängstrukturen, men jag skulle inte kalla det progressivt. De byggs upp och bryts ner organiskt och skapar en lyssningsupplevelse som bara sköljer över lyssnaren. Det låter som att de jammar och spelar på varandra, ett element som var vanligt i rocken på 60- och 70-talen. Detta har effekten att låtarna sträcks ut: "Jeremia" är över 10 minuter lång och "Vår Tid Nu" är runt 7,5. Hela albumet är drygt en timme långt.

Under den timmen plus spelar Jerusalem en mångfald av genrer, ibland inom en enda låt. Till exempel har "Stygn" en cool, svängig rock under låten som påminner om 70-talshårdrocksband som The Who eller Yes , medan "Pionjär (Sons Of Thunder)" har en doom-ton som påminner om Black Sabbath .


"Törnrosa", som översätts till "tagnros", är en ballad som följer likt en soluppgång efter det relativt mörka och tunga spåret "Kärlek Och Sanning (Missa Inte Festen)". Jag älskar särskilt rockorgeln som används genom hela albumet och som bara kommer igenom som en ljusstråle bland de tyngre gitarrerna. Några av de akustiska delarna, som på "Här Står Jag", har en anstrykning av folkmusik eller country.

Som man kan föreställa sig är fokus för Jerusalem deras budskap om frälsning och hopp i Jesus, så texterna är ganska viktiga för den här utgåvan. Eftersom jag inte kan svenska blir det Ulfs sångframträdande som vägleder mig känslomässigt genom det här albumet. Ulf har hållit på med detta sedan 1975, vilket fyller 50 år nästa år, och hans ålder syns, men på ett bra sätt. Han låter mer som en förtvinad vis man som går genom tiderna än en utsliten krigare på väg att sjunga. Men Ulf har stöd från sin son Philip. De har en liknande klangfärg vilket gör det lite svårt att avgöra vem som sjunger på ett soloavsnitt, men det finns några far-son-duettsträckor som är ganska kraftfulla. "Vår Tid Nu" är ett bra exempel där det finns några harmoniserande passager mellan de två.

Det finns inte mycket att ogilla med albumet. Ett par produktionsmässiga klagomål, som att sången är lite hög i mixen och trummorna ibland lite lägre i mixen, kan bero på att jag är mer van vid metal. Att vara lite obekväm textmässigt gör det svårare för mig att verkligen fastna, vilket står i kontrast till "She" där jag fick hela upplevelsen. Ändå njuter jag av sången och kan få en känsla för andan bakom släppet oavsett om jag förstår språket.

Jag gillar albumet och jag tycker att det passar bra in i Jerusalems diskografi. Jag gillar särskilt att det kanaliserar andan av 70-talshårdrock i en modern produktion och tar lyssnaren genom en känslomässig resa. Även om jag inte förstår språket, gillar jag stämningen. Det finns planer på en engelsk version under det kommande året, så när den är tillgänglig kommer jag att justera den här recensionen. Rekommenderas definitivt för fans av Jerusalem och 70-talshårdrock.











Betyg 4/5 

Kommentarer