Omslaget till CD:n
Baksidan med bandet & Låtlista
Denna gång är det bandet själva som har gett ut den
engelska utgåvan.
Booklett + CD
CD:n
Musiker
Michael Ulvsgärd - Trummor
Philip Christiansson - Gitarr & Sång
Ulf Christiansson - Gitarr , Sång & Keyboards
CJ Grimmark - Keyboards
Gästmusiker
Peter Carlsohn - Bas
Dan Tibell - Keyboards
Reidar I Paasche - Keyboards
Jeremiah
Stitches
How Could We
Love And Truth
Sleeping Beauty
Mabye God
Our Time Now
Pharisees
Pioneer (Sons Of Thunder)
Here I Am
”Stygn” är på många sätt en återgång till Jerusalems rötter . De har återvänt till sina rötter inom hårdrock och tung musik från 70-talet som sitt musikaliska språk, samtidigt som de använder sitt modersmål som sitt lyriska språk. Ordet ”stygn” på svenska betyder ”stygn” vilket förmodligen har en bredare betydelse för albumet, men jag kan se det som en kraftfull bild av läkning och att komma samman igen.
Musikaliskt känns albumet lite mer avslappnat än "She". Tempot tenderar att vara något långsammare och instrumenten känns mindre kraftfulla, men det betyder inte att det här är ett mjukt album. Låtarna flyter från en sektion till en annan och har ofta inte den typiska vers-refrängstrukturen, men jag skulle inte kalla det progressivt. De byggs upp och bryts ner organiskt och skapar en lyssningsupplevelse som bara sköljer över lyssnaren. Det låter som att de jammar och spelar på varandra, ett element som var vanligt i rocken på 60- och 70-talen. Detta har effekten att låtarna sträcks ut: "Jeremia" är över 10 minuter lång och "Vår Tid Nu" är runt 7,5. Hela albumet är drygt en timme långt.
Under den timmen plus spelar Jerusalem en mångfald av genrer, ibland inom en enda låt. Till exempel har "Stygn" en cool, svängig rock under låten som påminner om 70-talshårdrocksband som The Who eller Yes , medan "Pionjär (Sons Of Thunder)" har en doom-ton som påminner om Black Sabbath .
Dan Tibell - Keyboards
Reidar I Paasche - Keyboards
Låtlista på CD:n
God Is GodJeremiah
Stitches
How Could We
Love And Truth
Sleeping Beauty
Mabye God
Our Time Now
Pharisees
Pioneer (Sons Of Thunder)
Here I Am
Engelsk Version av Jerusalem s skiva Stygn.
Skivan är ca 1 timme & 5 min
Det är lite udda att höra bandet på Engelska .
Skivan är inte dålig alls men för min del kommer Jerusalem alltid låta bäst på
svenska alla gånger om.
Skivan är inte dålig alls men för min del kommer Jerusalem alltid låta bäst på
svenska alla gånger om.
”Stygn” är på många sätt en återgång till Jerusalems rötter . De har återvänt till sina rötter inom hårdrock och tung musik från 70-talet som sitt musikaliska språk, samtidigt som de använder sitt modersmål som sitt lyriska språk. Ordet ”stygn” på svenska betyder ”stygn” vilket förmodligen har en bredare betydelse för albumet, men jag kan se det som en kraftfull bild av läkning och att komma samman igen.
Musikaliskt känns albumet lite mer avslappnat än "She". Tempot tenderar att vara något långsammare och instrumenten känns mindre kraftfulla, men det betyder inte att det här är ett mjukt album. Låtarna flyter från en sektion till en annan och har ofta inte den typiska vers-refrängstrukturen, men jag skulle inte kalla det progressivt. De byggs upp och bryts ner organiskt och skapar en lyssningsupplevelse som bara sköljer över lyssnaren. Det låter som att de jammar och spelar på varandra, ett element som var vanligt i rocken på 60- och 70-talen. Detta har effekten att låtarna sträcks ut: "Jeremia" är över 10 minuter lång och "Vår Tid Nu" är runt 7,5. Hela albumet är drygt en timme långt.
Under den timmen plus spelar Jerusalem en mångfald av genrer, ibland inom en enda låt. Till exempel har "Stygn" en cool, svängig rock under låten som påminner om 70-talshårdrocksband som The Who eller Yes , medan "Pionjär (Sons Of Thunder)" har en doom-ton som påminner om Black Sabbath .
"Törnrosa", som översätts till "tagnros", är en ballad som följer likt en soluppgång efter det relativt mörka och tunga spåret "Kärlek Och Sanning (Missa Inte Festen)". Jag älskar särskilt rockorgeln som används genom hela albumet och som bara kommer igenom som en ljusstråle bland de tyngre gitarrerna. Några av de akustiska delarna, som på "Här Står Jag", har en anstrykning av folkmusik eller country.
Som man kan föreställa sig är fokus för Jerusalem deras budskap om frälsning och hopp i Jesus, så texterna är ganska viktiga för den här utgåvan. Eftersom jag inte kan svenska blir det Ulfs sångframträdande som vägleder mig känslomässigt genom det här albumet. Ulf har hållit på med detta sedan 1975, vilket fyller 50 år nästa år, och hans ålder syns, men på ett bra sätt. Han låter mer som en förtvinad vis man som går genom tiderna än en utsliten krigare på väg att sjunga. Men Ulf har stöd från sin son Philip. De har en liknande klangfärg vilket gör det lite svårt att avgöra vem som sjunger på ett soloavsnitt, men det finns några far-son-duettsträckor som är ganska kraftfulla. "Vår Tid Nu" är ett bra exempel där det finns några harmoniserande passager mellan de två.
Det finns inte mycket att ogilla med albumet. Ett par produktionsmässiga klagomål, som att sången är lite hög i mixen och trummorna ibland lite lägre i mixen, kan bero på att jag är mer van vid metal. Att vara lite obekväm textmässigt gör det svårare för mig att verkligen fastna, vilket står i kontrast till "She" där jag fick hela upplevelsen. Ändå njuter jag av sången och kan få en känsla för andan bakom släppet oavsett om jag förstår språket.
Jag gillar albumet och jag tycker att det passar bra in i Jerusalems diskografi. Jag gillar särskilt att det kanaliserar andan av 70-talshårdrock i en modern produktion och tar lyssnaren genom en känslomässig resa. Även om jag inte förstår språket, gillar jag stämningen. Det finns planer på en engelsk version under det kommande året, så när den är tillgänglig kommer jag att justera den här recensionen. Rekommenderas definitivt för fans av Jerusalem och 70-talshårdrock.
Som man kan föreställa sig är fokus för Jerusalem deras budskap om frälsning och hopp i Jesus, så texterna är ganska viktiga för den här utgåvan. Eftersom jag inte kan svenska blir det Ulfs sångframträdande som vägleder mig känslomässigt genom det här albumet. Ulf har hållit på med detta sedan 1975, vilket fyller 50 år nästa år, och hans ålder syns, men på ett bra sätt. Han låter mer som en förtvinad vis man som går genom tiderna än en utsliten krigare på väg att sjunga. Men Ulf har stöd från sin son Philip. De har en liknande klangfärg vilket gör det lite svårt att avgöra vem som sjunger på ett soloavsnitt, men det finns några far-son-duettsträckor som är ganska kraftfulla. "Vår Tid Nu" är ett bra exempel där det finns några harmoniserande passager mellan de två.
Det finns inte mycket att ogilla med albumet. Ett par produktionsmässiga klagomål, som att sången är lite hög i mixen och trummorna ibland lite lägre i mixen, kan bero på att jag är mer van vid metal. Att vara lite obekväm textmässigt gör det svårare för mig att verkligen fastna, vilket står i kontrast till "She" där jag fick hela upplevelsen. Ändå njuter jag av sången och kan få en känsla för andan bakom släppet oavsett om jag förstår språket.
Jag gillar albumet och jag tycker att det passar bra in i Jerusalems diskografi. Jag gillar särskilt att det kanaliserar andan av 70-talshårdrock i en modern produktion och tar lyssnaren genom en känslomässig resa. Även om jag inte förstår språket, gillar jag stämningen. Det finns planer på en engelsk version under det kommande året, så när den är tillgänglig kommer jag att justera den här recensionen. Rekommenderas definitivt för fans av Jerusalem och 70-talshårdrock.
Den engelska versionen finns tyvärr inte på Spotify
Än så länge i alla fall.
Betyg 4/5
Kommentarer
Skicka en kommentar