LP-Skivor: Midsommar – Belsebub Är Lös 1971 / 2025

Omslaget till LP:n 

Baksidan med låtlista 


Textbladet Bild 1




Textbladet bild 2 



Skivpåsen är svart 



LP:n är läcker Blå-Gul Splatter

Etiketten

Lapp på omslaget 
nr 143 / 200 ex 

Musiker 

Weyne Petersson - Sång & Percussion
Lennart Andrén - Gitarr & Sång
Dan Pihl - Orgel & Piano
Reg Ward - Tenorsaxofon, Sopransaxofon, Flöjt & Percussion
Hans Olsson - Bas & Sång
Peder Sundahl - Trummor

Låtlista

A-Sidan


Belsebub Är Lös
På En Strand
Drömmens Värld
Jag Vill...

B-Sidan 

Midsommar
Staden
Fantomen
Till Morsan


Skivan är ca 36 min 
Limiterad i 200 exemplar Blå-Gul Splatter Vinyl

I skymningen mellan psykedelia och den första blomstringen av progressiv rock producerade Sverige en samling skivor som i årtionden har existerat mer som viskade legender än som stenar på någon mainstreamkarta. ” Belsebub Är Lös ”, det enda albumet från Midsommar , hör hemma just i det gränslandet: rått, rastlöst och envist uppfinningsrikt.


Från inledningstakterna i titelspåret ” Belsebub Är Lös ” tillkännager Midsommar sin agenda: muskulös rytmisk framdrift, ojämna gitarrlinjer och ett blås av bleck och träblås som färgar den gitarrdrivna kärnan. Instrumenten sitter i en muskulös mix – orgel och piano vävs in under riffen, saxofon och flöjt som punkteras med en klanglig excentricitet som ger stycket en omedelbart skandinavisk karaktär. Den svenska sången – brådskande, texturerad och oöversättlig för många lyssnare – blir ett instrument i sig självt och tillför en nyans av ritualistisk mystik som passar den era och den estetik som bandet strävar efter. 

” På En Strand ” fördjupar skivans momentum. Här visar bandet ett flytande gehör för arrangemang: gitarrer och keyboards samverkar, groovet rör sig genom skiftande taktarter och plötsliga accelerationer håller lyssnaren något ur balans på bästa möjliga sätt. Där många samtida kanske mjölkar vers/refrängmaskinen, behandlar Midsommar komposition som en utspelande resa; Korta melodiska passager ger vika för mer aggressiva, gitarrledda avsnitt och sedan tillbaka till melankoliska mellanspel. Låten är en kompakt demonstration av hur bandet hanterar dynamik – energi och återhållsamhet – inom en relativt kort speltid.

 " Drömmens Värld " är ett av albumets mer ambitiösa uttalanden. Stycket börjar på tribal-färgad slagverk och blommar ut till en proto-prog-tapet: bas och gitarr antyder funkig stelhet ibland, men stycket svänger tillbaka in i nordisk proto-psykedelia med flöjt och saxofon som ofta bär melodisk tyngd. Bandets vilja att växla från strama rytmiska block till friare, mer texturella sektioner ger låten en filmisk kvalitet – lika delar trance och explosiv release.

 " Jag Vill… " framhäver bleckblåssektionen mer direkt och erbjuder en engagerande hybrid av psykedelisk bleckrock och tillgängliga melodiska hooks. Sånglinjerna förblir medryckande medan de instrumentala pauserna visar gruppens tekniska kompetens – smakfulla solon snarare än överdådiga uppvisningar – en effektiv balans som hindrar skivan från att kollapsa till enbart virtuos uppvisning. 

Titeln " Midsommar " illustrerar kanske bäst bandets baltiska känslighet: en folkligare, mer pastoral öppning förankrad av bas och röst övergår i mjuka akustiska arpeggion och klär sig sedan i jazziga inflektioner. Flöjtspelet och bandets känslighet pekar här på hur regionala folkelement kan komponeras om inom ett progressivt ramverk – vilket ger ett spår vars känslomässiga register är omedelbart norrländskt: melankoliskt, vindpinat och intimt. 

" Staden"” återför oss till en mer atmosfärisk Psych/Garage-palett från slutet av 60-talet, men med en rytmisk sofistikering – orgel och duetter i gitarrer driver stycket mot en jazzfärgad avslutning. Andra halvan introducerar bleckblåssolon som antyder jazz-rock-korsningar; återigen, snarare än att kännas lappad, läses hybridiseringen som organisk för bandets palett. 

Sedan kommer albumets mittpunkt: ” Fantomen ” (det längsta spåret). Under sex minuter syntetiserar Midsommar skivans många tendenser – hårdrocksdriv, improviserade jazzavstickare, Psych-texturer och orkestrala bleckblåsögonblick – till en ihållande berättelse. Samspelet mellan orgel och gitarr påminner om tidiga Prog-Jazz-experiment

Skivan avslutas med " Till Morsan ", ett kompakt, riffdrivet stycke – en energisk, tillfredsställande coda som bekräftar bandets kärlek till Heavy Psych-grooves. Låtens drivande bas, gedigna trumspel och orgelunderlag för albumet tillbaka till ett groove som känns levande och omedelbart.


Denna PQR- återutgåva är noggrann: 180-gramsvinyl, en tvåsidig bilaga med bandets biografi och arkivanteckningar, och en strikt numrerad pressning – 200 exemplar på svart vinyl och 200 på en splatterutgåva – gör detta till en äkta samlarutgåva. 

” Belsebub Är Lös ” är inte bara en kuriosa för kompletterande lyssnare; det är ett oumbärligt lyssnande för alla som följer strömningarna inom tidig 70-tals nordisk rock. Midsommar rör sig mellan rå, gitarrdriven tyngd och mer raffinerad jazzinfluerad experimenterande med övertygande auktoritet.

För samlare och äventyrliga lyssnare – särskilt fans av November, tidiga San Michael ’s, Trettioåriga Kriget

Betyg 5/5