Omslaget till EP:n
Baksidan med bandet & låtlista
Skivpåsen är svart
LP:n är läckert marmorfärgad
Ettiktten är riktigt snygg
Etiketten
Gaupa- Feberdröm
Gaupa - Myriad
Gaupa - Fyr
Musiker
Emma Näslund - Sång
Jimmy Hurtig - Trummor
Erik Sävström - Bas
David Rosberg - Elgitarr
Gästmusiker
Låtlista
A-Sidan
Lion's Thorn
Heavy Lord
Ten Of Twelve
Elastic Sleep 8:10
Sömnen / Ferbersvan (Live At Monkey Moon Studios, 2023)
Både inledande " Lion's Thorn" och "Heavy Lord" är lysande exempel på hur lätt GUAPA rycker av sig bojorna i sin valda genre och ostraffat vrider och dansar genom andra världar. Den förra är en långsamt brinnande, riff-driven monolit med blåsiga, psykedeliska övertoner.
Den senare är en högljudd postpunk-sprint höljd i eterisk interferens och driven av kvasi-elektronisk momentum. Därefter är "Ten Of Twelve" helt enkelt fantastisk: en konstfull, utspridd miasma av nyfikna hooks och hypnotiska, krautrock-crescendos, den kretsar, virvelvindslikt, kring en rysande sång från Näslund . På liknande sätt är "Elastic Sleep" en elektrifierande väv av riff och kittlande vaggor, men det är sångarens eleganta humörsvängningar, från frenetisk till skör, som sätter en fascinerande prägel på hela det underbara företaget. Tidigare utgåvor har säkerligen funnit sätt att kringgå omhuldade stonerrockens grunder, och GAUPA har aldrig anpassat sig till traditionella föreställningar om hur man bäst hanterar ett smutsigt gammalt Black Sabbath - riff, men "Fyr" känns som ett
särskilt stort språng framåt.
Med allt detta sagt antyder det avslutande "bonus"-spåret att denna utveckling har pågått i minst två år. "Sömnen/Febersvan", hämtat från live-studiosessioner och tidigare släppt 2023, kombinerar det mest ömsint och riff-allergiska spåret på "Myriad" med öppningsspåret från svenskarnas självutgivna, självbetitlade EP från 2018.
"Sömnen" är en fullständigt avväpnande, nästan sololåt från Näslund ; "Febersvan" är mer fast förankrad i stonerrockens flaggstång, men GAUPAs inneboende konstighet låter aldrig de upprepade riffen slöa ut eller groovet förlora sin charm. Båda är förtrollande.
Det värsta man kan säga om "Fyr" är att den antyder möjligheten av en verkligt häpnadsväckande fullängdsskiva, men sedan misslyckas med att leverera den, för det är helt enkelt inte så sådana här saker fungerar. Rättvist nog. Men det är något magiskt som pågår här, och vi behöver mer av det. Snälla.
Kommentarer
Skicka en kommentar