LP-Skivor: Black Capricorn – Sacrifice, Darkness... And Fire 2024

Omslaget till LP:n

Baksidan med låtlista

Textbladet Bild 1

Textbladet Bild 2

Skivpåsen är svart

Vinylens Färg A-Sidan

Vinylens Färg B-Sidan

Etiketten A-Sidan

Etiketten B-Sidan

Majestic Mountains Logga

 

Musiker

Rachela Piras - Trummor
Virginia Piras - Bas
Fabrizio Monni - Elgitarr & Sång

Låtlista

A-Sidan

Sacrifice
The Moon Rises As The Immortals Gather
The Night That Came To Take You Away
Queen Zabo


B-Sidan

Another Night, Another Bite
Blood Of Evil
Electric Night
A New Day Rising

Skivan är ca 43 min lång

Sacrifice-utgåva
180-grams tungvinyl.
Sida A: Merge / Sida B: Marmor Vinyl
Strikt begränsad till endast 150 exemplar.

Jag försvann omedelbart in i en mörk undre värld och kände hur luften runt omkring mig blev tjock och tung, som om jag hade gått in i en fyrdimensionell gravitationsgrotta. Gitarrens suddiga ljuvlighet grep tag i mig hårt, och jag visste att jag skulle få en vackert fasansfull resa framför mig.

Black Capricorn är ett suveränt doomband med tre medlemmar från Sardinien, Italien.
De består av sångaren och gitarristen Kjxu (Fabrizio Monni), basisten Virginia Piras
och Rachela Piras på trummor. 

Första versionen, Sacrifice, var den första singeln som släpptes och gav en utmärkt försmak. Sacrifice
 är jävligt dyster och sätter tonen för hela albumet. Det här är en samling av mörka och tunga låtar som berättar en gripande historia. Luddiga tunga gitarrer och djup, halvvåt men ren sång är framträdande under hela utgåvan och de låter perfekt i linje med skivans tema.

Den andra låten fortsätter och spelas nästan som en förlängning av Sacrifice. Definitivt en egen väsen, The moon rising...the Immortals watching... den här låten är full av mörker och förtvivlan. Kjxus gitarrer är så tunga att de hotar att ta över hela låten, men sången är obeveklig och balanserar låten och ger den själ. Jag gillar känslan av att gitarren fylls runt 2:38-strecket och skapar ett sirenliknande ljud som porträtterar den annalkande undergången för de oskyldiga bönderna som snart kan bli offer för en mörk matning.

The Night that Came to Take You Away fortsätter att berätta en historia om skräck ... mörka ritualer och trollformler. Den här låten bjuder på några av de tyngsta och luddigaste tonerna jag hört sedan Hastronaughts No Return. Den fyllde också mitt huvud med klassiska skräckbilder ... häxor, ormar och ko-skallar i en forntida europeisk skogsmiljö med mörkret i trädkronorna som omger rädda resenärer ... förtryckande ... våt, trist sång fungerar som ett förebud om annalkande undergång. Sedan slår den till ... vampyrer. Blodsugande vampyrer. Låten levererar. Den här låten väger ett skitton. Natten som kom för att ta dig bort ... som en ond vålnad skapad av luddiga toner.


Sedan anländer drottningen för att spränga albumet. Här har vi en energisk introduktion till
Queen Zabo, och hon är verkligen majestätisk.
Den kraftfulla, snabba och vältaliga drottningen skär genom luften med auktoritet. Det finns en viss ökenrock-godhet här, och den här låten har den där signaturen svenska aggressionen som står i kontrast till den föregående musikens dystra känsla. Dimman och molnen har lättat och lite stjärnljus når skogsmarken. Miljön har övergått till en hård, slå-i-ansiktet-brutalitet. Den röda mattan har lagts ut för drottning Zabo och hon rullar upp smältande ansikten och griper de intet ont anande vid deras luddiga pungkulor. Obeveklig och obeveklig... länge leve drottningen.

Another Night Another Bite är en medryckande hyllning till vampyrritualer. Den här jammen känns som att monstren firar och skryter om odödlighet. Gitarren vävs in i en dansande cirkel av monster... snurrande kroppar med blodiga händer och munnar skrattar över en hög av sina offer. Återigen skapar de tunga, luddiga gitarrerna och basen en tryckande och grå atmosfär... man kan känna månen röra sig mellan moln och fladdermöss som fyller luften.

Nästa låt, Blood of Evil, driver framåt och finner ännu en nivå av dyster tyngd. Sången här är klar och mörkt vacker. Blood of Evil är full av förkrossande sorg och kanske ånger. Den här är mörk. Det finns kanske en Monolord-aktig känsla här. Den här låten bär emotionell tyngd och är en av mina favoritlåtar. Blood of Evil är så ljuvligt dyster. När jag tänker på doom är det den här typen av ljud som direkt kommer till tankarna.


Electric Night följer med en smäll. Det finns en tydlig tempoökning i den här låten. Sannerligen elektrisk, den här exploderar med snabbare ökentoner och energi. Den tunga filten har åtminstone tillfälligt lyfts bort och Black Capricorn visar upp fantastisk låtskrivning här med texter du kommer att sjunga med i och rykande gitarrsolon och drivande energi. Det finns det där underbara ökenrocksoundet här. Electric Night drar dig upp ur den dystra avgrunden för ett ögonblick och får ditt huvud att banka och fötterna att stampa.


Albumet avslutas med det tidigare utgivna albumet A New Day Rising. The New Day Rises börjar dystert men övergår snabbt i ett kaos och en drivande ripper. En låt som ger ett intressant lyft till vad som mestadels är en väldigt tung doom-skiva. Black Sabbaths influenser är mest framträdande på den här låten, det här är en låt jag skulle kunna se Ozzy sjunga. Utmärkt drivande rock and roll på den här rippern. Låten har ett snabbt tempo och är byggd för rejäl headbanging. Den här låten får mig att vilja ha mer! Det är så ett album ska sluta.

Skivan har allt man kan önska sig av ett doomalbum. Kjxus gitarrspel och ton på dessa spår är helt underbar. Han spelar en suddig, hård och mörk gitarrstil som dryper av känslor. Basen och trummorna från Piras-duon är som ett urverk. Varje låt är tight och inte en sekund är bortkastad. Sången från Kjxu är mörk och innerlig och halvvåt, fuktig.

Tonen och de gedigna låtarna har skapat en omisskännligt tung undergroundklassiker. Varje låt är tight och inte en sekund är bortkastad. Konceptet och temat i Sacrifice Darkness är spännande och fångar lyssnarens uppmärksamhet. Det är helt enkelt briljant allihopa.

Betyg 4,5/5