LP-Skivor: Paatos – Ligament 2025

 
Omslaget till skivan


Baksidan med låtlista & info 


Skivpåsen är vit


LP:n är svart 


Etiketten 


Paatos på CD

Timeloss , Silence Is Another Kind
Kallocain & Breathing



Paatos på LP
Timeloss , Silence Is Another Kind
Sensors &  Ligament 

En liten lapp följde med Ligament 

Musiker 

Huxflux Nettermalm - Trummor & Percussion
Ulf Ivarsson -Elbas
Peter Nylander - Elgitarr
Mikael Nilzén - Keyboards, Synthesizer
Petronella Nettermalm - Sång & Cello

Gästmusiker

Sôma Catomeris - Flamencogitarr
Mikael Åkerfeldt - Sång
Elvira Nettermalm  - Kör
Téa Nettermalm - Kör

Låtlista 

A-Sidan

Chemical Escape 
Beyond The Forest
I Deny
Ligament

B-Sidan

I'm Letting Go
Who Am I
Last Ones Of Our Kind
Svart

Total tid: 45:43

Limiterad Svart Vinyl

Bild från deras FB den 12 Maj 2016

Jag ska erkänna att jag var en av dem som blev väldigt ledsen över att
Paatos hade lagt av som band  2016 

jag hade upptäckt deras 3 första skivor tack vare Stefan Dimles förtjänst.

(Alltid ett nöje att göra affärer med dig Stefan).  

Fram till nutid så i början av så började det komma upp att bandet hade gjort "Comeback" nu efter 13 år & att det  var planer på en ny skiva, Under 2024 så kom det upp att skivan Ligament var under inspelning & skulle släppas under 2025, Tänkte först att nu är det någon som driver med mig eller så.

Paatos fanns ju inte mera?!. 

Ligament släpptes den 25 April & kunde inte låta bli att fråga bandet ifall man kunde beställa & swisha.

Turligt nog så var Huxflux Nettermalm vänligt nog att se till att det gick bra. 

Så ett stort tack till Huxflux Nettermalm att jag kunde få tag på Paatos första skiva efter 13 år!

"Chemical Escape" Huxflux är tillbaka! Han och Ulf Ivarsson presenterar med en imponerande komplex och snabb väv från öppningstonen till slutet, medan Petronellas lugnande röst karaktäristiskt (och magiskt) kontrar från toppen. Keyboards är också nästan alltid närvarande i mixen, ibland (särskilt i slutet) som Petronellas enda stöd.

Beyond The Forest" 

) en kuslig folklåt som känns som om musiken är byggd kring sången: Petronella och gästartisten Mikael Akerfelt alternerar i en duett under verserna och sedan den älvliknande kvinnliga körsången i den första delen av refrängerna 

I Deny inleds med ett vackert Harold Budd-liknande arpeggio som gradvis får sällskap av bas, harpa, synthsträngar och lätt slagverk. Petronella kommer inte in förrän efter 90 sekunder, här sjungandes hon med en ovanligt luftig och viskande röst i de övre registren. Underbara ackord och melodier! Petronellas röst blir lite kraftfullare under den korta "refräng"-recitationen av låttiteln. 

Ligament en konstig liten, rörig sak som trotsar kategorisering – förutom att nästan varje spår, instrument och röst låter kraftigt bearbetad/processad. 

Post War Limina intressant maskin-/robotliknande keyboard och stråkbas. 

I'm Letting Go fint rullande tamakspel med virveltrummor på "The One" med Peters drönande elgitarrackord och toner och Ulfs aktiva basspel under Petronellas starka (investerade) sång. De ambienta gitarr- och/eller synthljuden som injiceras mellan och inom sånglinjerna är ganska coola – liksom den flerstämmiga refrängen mot slutet. Cool, effektiv och annorlunda låt.

Who Am jazziga trummor inleder detta och låter mycket som någon sorts Buddy Rich-show från 1960- eller 70-talen medan bas, gitarr och piano injicerar sina långvariga minimalistiska erbjudanden här och där, vilket ger någon form av ackordkudde för Petronella att sjunga över. Återigen känns hennes sång engagerad, hon använder delikatess och kraft för att skapa en likvärdig effekt – hon håller till och med några imponerande långa toner med expositionen av låttiteln. Ännu en låt som bara flyger förbi och sedan avdunstar som i tomma intet! Mästerligt! 

November gitarr, bas, cymbaler, allt spelat med Mark Hollis-liknande extrem delikatess och sparsam spridning av deras erbjudanden – vilket råkar vara precis tillräckligt för att Petronella ska leverera en av hennes signatursköna, sårbara men ändå eleganta sånger. Vilken imponerande skicklighet!

Last Ones Of Our Kind" ännu en gedigen, mästerlig låt vars svaga punkt, enligt min uppfattning, ligger i texten (som tyvärr är förlorad för mig). Musiken är ovanlig i sitt hackiga flöde men den konsekventa framförandet gör det möjligt att vänja sig vid den. Inte min favoritlåt men jag kan inte förneka dess kreativa styrka. 

"Svart"  en ovanlig låt för att den är byggd över tung (nästan skarp) musik som domineras av bas – och fyller ut det låga fullt ut – medan Petronella sjunger med sin lätta, luftiga röst över toppen. Det kunde ha varit bättre om melodierna – både sång och instrumental 

Jag lyfter på hatten & utser Ligament  till en av årets starkaste Comeback skivor.

Betyg 5/5