LP-Skivor : Citizend – The Spiral EP (2024)

Omslaget till LP:n  


Baksidan med låtlista + Info 


Gatefold med låtexterna & bandet


Poster medföljer 


Skivpåsen är svart


A-Sidan


B-Sidan finns inget på 


Skivbolagets logga 

Musiker

Emil Gustavsson - Instrument & Sång
Otto Nilsson - Instrument & Sång


Gästmusiker

Mika Häkki - Bas
Mattias Hagström - Trummor
Oliver Knowles - Viola

Låtlista

A-Sidan

The Beginning
Down
Grinding Bones
Drowning
The End Of The World

Limiterad utgåva i 100 exemplar
Setting Sun Edition (Transparent Orange/Yellow Vinyl With Black Swirl)

Den här nya EP:n är en liten glimt av deras unika, bluesiga, melankoliska stil,

Citizend inledde med 'The Beginning' (som är ett bra ställe att börja antar jag) och skapade en spöklik scen, med hjälp av atmosfärisk atmosfär, med slingrande Keyboards och bas, för att skapa en lugn, men otäck luft. Och jag älskar hur synthatmosfären bygger och sväller. Det är ett mycket filmiskt stycke – den sorten som skulle spelas när huvudpersonen spanar en kulle för att se ner på sin by i dalen, efter att ha vandrat i flera dagar, och genom ofattbara svårigheter att ta sig hem, bara för att hitta byn förstörd av fiende. Detta stämmer faktiskt överens med avsikten med denna EP.

"The Spiral" är "en konceptuell resa som sträcker sig över en livstid innan världen når sitt slut. Dess berättelser, på gränsen till en osäker framtid, gräver djupt ner i en individs tankar och upplevelser om den förestående apokalypsen, från början till slut.”

'Down ' är nästa. Och med den här låten får vi det första vokala framträdandet. Bluesig och melankolisk, sången driver den här låten genom 4 minuter av en countrylåt som kämpar mot Doom Metal. Det är jättebra!

'Grinding Bones', följer. Detta har samma låga, ihåliga, 'döda bakom ögonen' sång som föregående spår, men den här gången läggs ytterligare en sånglinje till som följer ledningen, men en oktav högre, vilket skapar en fantastisk effekt. 

EP:n går mot sitt slut med 'End of the World' (återigen, en ganska solid plats att avsluta skulle jag säga!). Det här är spåret som accepterar ödet och slutar försöka kämpa mot det oundvikliga i en dystopisk mardröm. Det är väldigt Country igen, och börjar avskalade till bara sång, gitarrer och en ensam trummande, vilket håller rytmen i denna begravningsmarsch uppmätt och stabil.
Mittsektionen återinför fler trummor, Keyboards och ambient harmonier, men på ett diskret sätt som håller den övergripande känslan av sorg i låten.

Betyg 4/5