Vinylsinglar: Void Moon – Ars Moriendi 2018

Omlsaget till 10 - Tums singeln

Baksidan med låtlista 

Skivpåsen bild 1 

Skivpåsen bild 2 

Vinylen är svart 

Etiketten 

 

Musiker 

Peter Svensson - Bas 
Marcus Rosenkvist -  Trummor & Sång
Erika Wallberg - Elgitarr & Sång 

Låtlista 

A-Sidan

Ars Moriendi
Klunkom Welam Welamsson


B-Sidan

Pale Fire
Pilgrim At Sea
The Last One Through The Door

Tio - Tums EP singel. Skivan är ca 23 min lång

Skivan innehåller 5 låtar på engelska 1 låt på svenska Skriven av Gustav Fröding

Void Moon är ett svenskt doom metal-band som bildades 2009 av basisten Peter Svensson. Efter att ha fått ett rykte om att spela spelningar över hela Europa, såväl som framgångarna med sina två första studioalbum, släpper bandet nu sin nya EP "Ars Moriendi" på Monster Nation Records. Släppt 31 augusti.

EP:n inleds med titeln "Ars Moriendi". Det finns ett kusligt, dystert akustiskt intro. Det gör ett bra jobb med att sätta tonen för albumet och du får en verklig känsla av undergång och föranmälan från början. Trummorna börjar ta fart och det går så småningom sönder till skarp, buzzsaw distorsion.
Det är skyhöga, ekande, långsträckta sång. Ljudet är inte jättetungt i traditionell mening, men det är hotfullt och olyckligt på sitt sätt. Så småningom tonar det bort till ett mjukt, rent gitarrmellanspel innan det går tillbaka till en stor refräng med utmärkt lead och bakgrundssång. Riktigt gedigen öppnare.

Den andra låten, "Klunkom Welam Welamsson". Det är en anständig låt men inte överdrivet anmärkningsvärd. Det låter nästan medeltida, med drönande gitarrer och sliskig sång.

"Pale Fire" var mitt favoritspår på EP:n. Det finns en groovy trumrytm och ett trevligt rytmiskt riff med kraftfull sång. Det är tufft och hotfullt. Jag gillade verkligen refrängen speciellt. Det har skanderats, nästan tidig misspassad sång som fungerade riktigt bra i låten. Det finns också ett strimlat solo.

"Pilgrim at Sea" är ett tungt, drivande, stampande nummer. Det finns fasad sång och fina harmonier. Det är hektiskt ibland och lite rörigt. Men inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt.

"The Last One Through The Door" avslutar saker med ett högtidligt, nedslaget spår. Det börjar lugnt, med stämningsfullt, melankoliskt gitarrspel. Det finns spöklika sång i lager ovanpå, och den förblir i stort sett densamma i sin helhet, aldrig riktigt stigande eller fallande. Sången lyfter lite mot slutet, vilket ger låten lite skala, men överlag tycker jag att låten är en bra bit närmare. Det passar stilen och atmosfären på albumet perfekt och jag kände aldrig att den behövde göra något mer.

"Ars Moriendi" är en väldigt bra EP även om den kändes lite kort och jag hade gärna hört mer. Uppenbarligen är det en anständig längd för en EP, men jag kände att den behövde mer tid för att helt konkretisera ljudet och historien. Jag gillade det ändå, sången var riktigt bra, och jag kände att sångarens röst fungerade bra med både engelska och svenska.

Det övergripande ljudet är lite tunt ibland och jag kände att det kunde ha varit skiktat och fyllt ut mer, men på det hela taget är det en riktigt trevlig EP

Betyg 3,5/5