LP-Skivor : Beardfish – Destined Solitaire (15Th Anniversary Edition) 2009 / 2024

 

Omslaget till dubbel LP:n


Baksidan 



Gatefold uppviket med bandet & låtlista 


Skivpåsen är svart 



Läckert Vinröda LP


Etiketten 


Etiketten




Lapp på omslaget

Musiker

Rikard Sjöblom - Sång , Keyboards, Gitarr , Dragspel & Percussion
David Zackrisson - Elgitarr , Percussion & Kör
Robert Hansen - Bas & Kör
Magnus Östgren - Trummor & Percussion

Låtlista

A-Sidan

Awaken The Sleeping
Destined Solitaire


B-Sidan

Until You Comply - Entropy
In Real Life There Is No Algebra

C-Sidan

Where The Rain Comes In
At Home Watching Movies
Coup De Grace


D-Sidan

Abigail's Questions (In An Inifinite Universe)
The Stuff That Dreams are Made Of

Limiterad 15 år jubileumsutgåva på Röd dubbel Vinyl av Beardfish femte album.

En ny bekantskap vid namn Beardfish en del har tipsat mig länge om detta band.
Så nu blev det ett köp av en del nyutgåvor. (Tack till Beardfish trummis Magnus Östgren)

Deras musikaliska grund är starkt förankrad i 70-talets musik, med vintageklaviatur och orgel som dominerar hela processen. Deras influenser är dock många, fans av akter som Genesis, Santana och Pink Floyd kommer alla att hitta välbekanta element på Destined Solitaire.

Men först och främst verkar Beardfish gå i Gentle Giants fotspår den här gången. Snygga, skiftande kompositioner med oförutsägbara, överraskande och ibland vilda utvecklingar är namnet på spelet här, och även om de är måna om att alltid innehålla passager av distinkt symfonisk karaktär såväl som mycket melodiska och fängslande sekvenser, sprids utmanande drag frikostigt överallt. albumet – oftare än inte inkapslat i energiska eller starka atmosfäriska sekvenser där den känslomässiga påverkan i viss mån döljer det finurliga i förloppet.

Alla Beardfish-kännetecken finns på plats, de knäppa instrumentalerna, de låter fortfarande som om de kom från sjuttiotalet, delvis ner till sin ekologiska produktion; inga bearbetade ljud här och deras val av instrumentering. Hammond har återigen tungt och gitarren, basen och trummor låter naturligt.

Du kan föreställa dig att ljudet du hör är ljudet som kommer ut i studion innan det spelas in. Förutom de symfoniska inslagen är Zappa-influenserna fortfarande mycket utbredda, särskilt i fraseringen av några av sånglinjerna och det finns fortfarande den där egendomligheten i deras sound som får dem att låta som...eh...jo Beardfish faktiskt. Det finns till och med lite funk för gott. Ja, det finns ingen som gillar dem och är välplacerade som eklektisk progg.

Så varför den första tvekan att gilla det? En del av problemet var att det finns så mycket musik här att smälta som varar i 77 minuter och det är inte lika omedelbart som de senaste albumen, melodierna är inte lika uppenbara, du måste gräva lite djupare efter dem. Det är också mer komplext än något de har gjort tidigare men efter 7 eller 8 spelningar visar det sig vara en utmärkt skiva.

De flesta spåren är ganska långa, runt 10 minuter, vilket ger dem gott om plats för många instrumentala ögonblick. Inget bättre än titellåten Destined Solitaire med fler vändningar än en labyrint, men förstärkt av en fantastisk sångprestation från huvudmannen Rikard Sjöblom förutom de fyra raderna dödsmetallsång! 

Tills du följer inklusive Entropy är en annan höjdpunkt och varar i 15 minuter. Återigen är det mycket som händer här. Jazzig zappaesque blomstrar och inget Beardfish-album skulle vara komplett utan sitt 3/4-gångs Oohm pah pah-moment, väldigt skandinaviskt. Det finns ett ögonblick här som låter som temat från en klassisk western med David Zackrissons gitarrsolo på toppen;

Det finns många smarta ögonblick som du helt enkelt måste lyssna på hela albumet och njuta av varje sekund av det.. Jag är kär måste jag nog säga. 

Destined Solitaire (15Th Anniversary Edition
unboxing video

Betyg 5/5