LP-Skivor : VOKONIS - Odyssey 2021

Omslaget till skivan 
Riktigt snyggt som alltid.

Baksidan med bandet & låtlista 

Gatefold uppviket 

Skivpåsen är svart

Vinylen är svart

Etiketten 

lapp på omslaget 

 Musiker 

Jonte Johansson - Bas & Sång
S. Ohlsson - Elgitarr & Sång
Peter Ottoson - Trummor


Gästmusiker

Per Wiberg - Keyboards 

Låtlista

A-Sidan

Rebellion
Odyssey
Broken Wings
Azure


B-Sidan

Hollow Waters
Through The Depths

Skivan är ca 40 min lång

Limiterad i 500 ex svart vinyl 

Jag menar, ta bara en titt på den där skivomslaget. Det är vackert. Jag älskar den fantastiska atmosfären av stoner. Inte för att det här albumet är särskilt drömskt eller fantastiskt musikaliskt, men en bra skivomslag förhöjer alltid upplevelsen. Och den erfarenheten är bra.
Det här bandet har en stor benägenhet för sjuka stonerriff.  

Det är en bra mängd fuzz på dem, men inte tillräckligt för att det blir kvävande. Det passar med albumets upptempo. Den är tillräckligt luddig för att göra dig hög, men studsig och lätt nog att hålla dig på fötterna, vilket gör Odyssey till ett lättsmält album.

Till skillnad från deras tidigare arbete, sparkar VOKONIS  igång Odyssey med korta och blixtrande nummer – tre av de fyra första låtarna sparkar oss på under fyra minuter. ”Rebellion” är ett kort attacknummer, med ett medryckande öppningsriff och en av bandets nya vändningar: förutom basisten Jonte Johanssons rena sångstil har han lagt till hård sång till sin arsenal, och båda är lika karismatiska. Med mördande riff och alla tre sångstilarna (gitarristen Simon Ohlsson står för den tjutande sången) är det nästan som att klämma in hela bandets repertoar under de första tre minuterna. 

På samma sätt börjar ”Blackened Wings” med ett snårigt riff och hård sång, inga krusiduller, bara en aggressiv smäll på sidan av huvudet. Men de har många fler knep i rockärmen, speciellt på de tre längre, mer progressiva låtarna.

Titelspåret är där vi ser nästa twist till VOKONIS  sound, när en Hammond-orgel virvlar runt och börjar bli till. Per Wiberg ( Spiritual Beggars , Kamchatka , ex- Opeth ) är hedersgäst på Odyssey och bidrar med oklanderliga orgel- och Mellotron-arrangemang på fyra låtar. Hans närvaro ger låtarna en atmosfär av majestätisk 70-talsprogg som passar det utökade låtskrivandet perfekt. Tempoförändringar gör att bandet kan varva kontemplativa, långsammare ögonblick med hårdslående riffcentrerade körpassager. 

Detta är mycket effektivt på avslutningsnumren "Hollow Waters" och "Through the Depths", som summerar till nästan tjugoen minuters tung progressiv rock som är catchigare än den har någon rätt att vara. Dessa sånger har ibland en antydan av melankoli över sig, men arrangemangen är sådana att vi dras in i varje låt som under en förtrollning.

Ska bli intressant att följa VOKONIS framtid. Bandet har verkligen blommat upp & mognat.

& vad jag vet så är ett nytt album på gång redan under detta år.

Betyg 4/5