LP-Skivor : Dun Ringill - 150 - Where the Old Gods Play - Act 1 2023

Omslaget till LP:n

Baksidan med låtlista

Gatefold uppviket

Skivpåsen är svart

LP är läckert marmor färgad

Etiketten 

The Sign Records

Lapp på omslaget

 

Musiker 

Thomas Eriksson – Sång
Neil Grant – Trummor
Patrik Andersson Winberg – Bas
Jens Florén – Elgitarr
Tommy Stegemann – Elgitarr
Patric Grammann – Elgitarr  

Låtlista 

A-Sidan

Awakening
The Parrish
The Devil Wears a Papal Tiara
Baptised in Fire


B-Sidan

Nathaniels Hymn
Blood of the Lord
The Last Supper

Limiterad i 500 ex Röd splatter Vinyl

Skivan är ca 41 min lång

Nordisk folk, doom och progressiv metal möter berättande texter är vad som bjuds på när Dun Ringill växlar upp.  Efter lanseringen av deras andra album, Library of Death, bestämde sig det svenska 6-mannabandet för att utmana sig själva ytterligare genom att skriva ett ambitiöst dubbelkonceptalbum som släpps som två separata album under 2023 respektive 2024.

För att förstärka berättandet valde Dun Ringill (nu med en ny trummis) att öka intensiteten i sina mörka, progressiva visioner samtidigt som de troget införlivade sina inhemska nordiska folkinfluenser.

150 – Where the Old Gods Play (act 1 och 2) är baserade på ett filmmanus skrivet av Patrik Andersson Winberg (basist och huvudlåtskrivare i bandet) och Jonas Granath (lärare i religion och litteratur).

Dun Ringill 

Ett koncept dubbelalbum som berättar om en intriger centrerad på en präst från tidigt 1900-tal i Skottland, ett album som öppnar (uppenbarligen) med solo säckpipa över ljudet av havets vågor och omedelbart rampar upp i låten 'Awakening' som visar upp allt jag hoppats på.

Dun Ringill använder disharmoni, synkopering och udda taktarter här inte för att visa upp sin musikaliska förmåga utan för att skapa en atmosfär, för att stödja berättelsen musikaliskt och för att noggrant passa in varje aspekt av albumet i dess övergripande koncept.

Jag tycker att det är lustigt överdrivet ibland, men jag lyssnar samtidigt med ett massivt flin och gungar med unironiskt. Albumet är inte dåligt på något sätt men det är antingen "otroligt överdrivet" eller "helt djupt all-in" beroende på var du står. Jag är glad att njuta av det för att jag är båda.

Jag måste erkänna att jag inte är någon som fokuserar på texter, särskilt på tidiga genomspelningar, så jag har inte riktigt fått upp mycket av berättelsen i skrivande stund. Texten till albumet säger "du kommer att stå kvar på en klippkant och vänta på att ta reda på vad som händer härnäst" - vid det här laget kan jag knappt förstå vad som sägs just nu men jag ser definitivt fram emot att höra den andra delen, släpps nästa år och att lära känna detta album bättre under tiden.

Betyg 4/5