Omslaget till CD:n
Baksidan med låtlista & info
Booklett + CD
CD:n
Musiker
Hannes Råstam - BasSteinar Arnason - Bas
Tomas Olsson - Trummor
Mats Öhberg - Elgitarr & Akustisk Gitarr
Bo Ferm - Orgel & Piano
Dennis Lindegren - Sång
Låtlista CD:n
FrigivningenSirenernas Sång
Idealet
De får la Stå Öppet tess Vidare
Maskinsång
I Solnedgången
Drottningholmsmusiken
Världens Gång
Erinran
Bonuslåtar
Mars
Linnéa
Idolen
nyutgåva med 3 extraspår
Skivan är ca 58 min lång
Hade dock nyutgåvan som kom ut på Mellotron Records för ett tag sedan, 2014
Gav bort den till en som verkligen ville ha den, Men sade att det var en bootleg eller piratskiva.
Men nu fanns CD på Tradera så det blev ett köp & här får man även ett par bonusspår.
Musiken är hård symfonisk/progressiv rock som sticker ut i konkurrens med andra tidiga Skandinaviska album.Texterna är skrivna av bland andra Gustav Fröding och gillar musiken håller de hög kvalitet. Särskilt värd att nämnas gitarristen Mats Öhberg.
Enda album från denna Göteborgskvintett (tvärs över kanalen från Danmarks Köpenhamn) och en ganska överraskande lättvikts sådan. Liksom de flesta av sina andra vågsgruppssvenska kamrater valde Blakulla att sjunga på sitt modersmål, men de här killarna var betydligt mer lättsamma än att säga Trettioåriga Kriget, Höst och Kaipa men jag skulle inte kalla dem pop heller.
Men om det är neoprog eller Retroprog låter jag vara osakt. Men det låter även lite Genesis eller Kaipa.
CD:n består av original-LP:ns 9 spår + 3 bonusspår som är inspelade 1974, före LP:n.
Huvuddelen av spåren är ovanligt kort för att vara symfrock, men är lika bra.
De bästa låtarna är långspåret "Erinran" (10:35), "Sirenernas sång", "Maskinsång", "I solnedgången" och instrumentala "Mars". En annan rolig sak är deras arrangemang av "Drottningholmsmusiken, sats 1" av Johan Helmich Roman.
Tyvärr så blev det bara ett album med Blåkulla. Men jag hoppas att det finns mera material
kvar någonstans. Men Blåkulla är en liten vattendelare. Antingen Älskar man den eller Hatar den
Själv så kommer jag fortsätta att spela den flera gånger till.
Men om det är neoprog eller Retroprog låter jag vara osakt. Men det låter även lite Genesis eller Kaipa.
CD:n består av original-LP:ns 9 spår + 3 bonusspår som är inspelade 1974, före LP:n.
Huvuddelen av spåren är ovanligt kort för att vara symfrock, men är lika bra.
De bästa låtarna är långspåret "Erinran" (10:35), "Sirenernas sång", "Maskinsång", "I solnedgången" och instrumentala "Mars". En annan rolig sak är deras arrangemang av "Drottningholmsmusiken, sats 1" av Johan Helmich Roman.
Det finns ytterligare tre bonuslåtar från en tidigare session (ungefär ett år innan) med en något annorlunda uppsättning (basisten är annorlunda) och produktionen är verkligen inte bättre. Den 7-minuters+ instrumentala Mars är nyckelspåret från denna session och kan betraktas som en andra höjdpunkt på cd:n.
Den nästan 6 minuter långa Linnea är mycket bra när det gäller samspel, och även om sången är perfekt (de fanns i själva albumet också), är det inte heller ett problem. Finalen Idolen är faktiskt i samma liga och har ett utmärkt och heroiskt slut.
Den nästan 6 minuter långa Linnea är mycket bra när det gäller samspel, och även om sången är perfekt (de fanns i själva albumet också), är det inte heller ett problem. Finalen Idolen är faktiskt i samma liga och har ett utmärkt och heroiskt slut.
Gillar du svensk symf från 70-talet är detta ett måste. APM gör alltid mycket vackra häften till sina CD-skivor, ofta med mycket extra information. Men tack och lov behåller de original-LP:s omslag även på CD:n, vilket jag tycker är väldigt viktigt.
Tyvärr så blev det bara ett album med Blåkulla. Men jag hoppas att det finns mera material
kvar någonstans. Men Blåkulla är en liten vattendelare. Antingen Älskar man den eller Hatar den
Själv så kommer jag fortsätta att spela den flera gånger till.
Skivan förtjänar lite mera uppmärksamhet
Denna finns inte på Spotify
Men på Youtube
Betyg 4/5
Kommentarer
Skicka en kommentar