LP - Skivor : W.A.S.P. – The Crimson Idol 1992 / 2012

Omslaget till LP:n

Baksidan med låtlista

Låttexterna finns på skivpåsen Bild 1 


Låttexterna finns på skivpåsen Bild 2 

LP:n är läckert Röd 

Etiketten A -Sidan

Ettikten B-Sidan

Musiker

Blackie Lawless - Sång Gitarr, Bas & Keyboards,
Stet Howland - Trummor
Frankie Banali - Trummor



Låtlista

A-Sidan

The Titanic Overture
The Invisible Boy
Arena Of Pleasure
Chainsaw Charlie (Murders In The New Morgue)
The Gypsy Meets The Boy
Doctor Rockter


B-Sidan 

I Am One
The Idol
Hold On To My Heart
The Great Misconceptions Of Me

2012 Madfish Records Limiterad Röd 180 g vinyl.

WASP är ett band som jag har försummat att kolla in på ett tag nu. Tills nyligen tänkte jag på dem som bara ett annat glamband som många andra som var så vanliga på 1980-talet.
Men så småningom bestämde jag mig för att kolla in deras förmodade krönande prestation "The Crimson Idol", nyfiken på albumets mer seriösa stämning och ett övergripande koncept som lovade gott om möjligheter till känslomässig tyngd. 

När det gäller konceptalbum är det jag gillar mest med den här hur musiken och konceptet går hand i hand. i hand med varandra. Det här är inte ditt typiska konceptalbum som "Operation: Mindcrime", där en uppsättning låtar bara råkar ha en förenande historia för att ha en.

Detta är ett album där musiken är skriven för texterna. Här sätter sången och instrumenten stämningen idealiskt för att ge texterna rätt dos av känslomässig tyngd, för att få huvudpersonens umbäranden att kännas genuina och hjärtskärande, men inte överdramatiska och påtvingade. Låtarna är högljudda och bombastiska när det behövs, men de är jämnt balanserade med rena gitarrsektioner som är perfekt placerade genom hela albumet. Albumets "koncept"-karaktär är också hjälpt av flera återkommande teman som tjänar syftet att länka ihop låtarna.

På grund av allt jag nyss nämnde upplevs "The Crimson Idol" bäst i en hel lyssning framifrån och bak - låtarna tappar så mycket av sin känslomässiga vikt när de blir osammanhängande och kastas ur sitt sammanhang.

"The Crimson Idol". Det är ett av dessa sällsynta album som i stort sett alla är överens om är ett obestridligt tidlöst mästerverk, som överträffar alla ord som kan försöka beskriva det. Men innan jag dyker ner i mina tankar om detta otroliga konstverk vill jag betona något. Tvärtemot vad många tror var WASP aldrig ett glam- eller hårmetallband.

Trots missuppfattningen, särskilt bland tillfälliga lyssnare och de som ser metal mer som ett livsstilsval än en genuin passion, att deras första tre album var en del av glam/poser-rörelsen, har WASP alltid varit ren heavy metal. 

Blackie Lawless presentation av albumets koncept är så djupt rörande, lyrisk och dramatisk att den blir universellt relaterbar. Vid första anblicken kan temat för en framgångsrik rockstjärna som brottas med fallgroparna i musikbranschen i jakten på kärlek, acceptans och äkta koppling verka klyschigt och ostlikt. Berättelsen som presenteras i "The Crimson Idol" har dock en vackert strukturerad berättelse, från introduktionen av huvudpersonen och hans kamp till en smidig utveckling som leder till en gripande och chockerande klimax. Till slut blir det uppenbart att berättelsen inte bara handlar om Jonathan; det handlar om den universella mänskliga önskan att älska och bli älskad. Det talar för vårt medfödda behov av att skapa genuina kontakter och bekämpa ensamhet i ett samhälle som ofta prioriterar ytlighet och egenintresse.

Skivan är en klassiker & även W.A.S.P s bästa album.

Det är ren magi & även om ljudet ibland är lite dåligt så är det ändå ett av deras starkaste album

Måste ta & kolla upp lite mera skivor. 

Betyg 5/5