Omslaget till LP:n
riktigt vackert
Baksidan med låtlista
Gatefold uppviket
Skivpåsen Bild 1
Skivpåsen Bild 2
LP:n är svart
Etiketten
LP:n till vänster
Anchor Bay DVD utgåvan till höger
Claudio Simonetti- Profondo Rosso
Goblin - Greatest Hits Vol 1
New Goblin - EP
Goblin - Greatest Hits Vol 2
Goblin - Suspiria
Goblin- Roller
Goblin-Profondo Rosso
Goblin- Buio Omega
New Goblin - Live In Roma
Massimo Morante - Elektriska och akustiska gitarrer, bouzouki & sång
Claudio Simonetti- Mellotron, orgel , fiol, celesta, piano, Minimoog,
Fabio Pignatelli - Bas, Tabla, Akustisk Gitarr, Sång
Agostino Marangolo- Trummor, Slagverk, Sång
Gästmusiker
Claudio Simonetti- Mellotron, orgel , fiol, celesta, piano, Minimoog,
Fabio Pignatelli - Bas, Tabla, Akustisk Gitarr, Sång
Agostino Marangolo- Trummor, Slagverk, Sång
Gästmusiker
Antonio Marangolo - Saxofon
Låtlista
Suspiria
Witch
Opening To The Sighs
Sighs
Låtlista
A-Sidan
Suspiria
Witch
Opening To The Sighs
Sighs
B-Sidan
Markos
Black Forest
Blind Concert
Death Valzer
Black Forest
Blind Concert
Death Valzer
Limiterad Svart Vinyl
180 g nypress
Den här är det officiella soundtracket till Dario Argentos klassiska skräckfilm Suspiria från 1977
God Fortsättning på 2024. å vi slår till med något riktigt skrämande men ack så vackert
Här har vi ett soundtrack som jag har letat efter. Suspiria & det är väl en riktig kultklassiker både som film men även dess härliga musik av Goblin. Filmen finns redan här hemma sedan länge på DVD.
Men musiken är en klass för sig som jag verkligen ville ha tag på. Vinylen var utgången men tack
vare Tradera så lyckades jag till slut får tag på en nypress. Goblin har på senare tid blivit ett stort favoritband innm progrocken & jag har även ett par andra LP med dom som ni redan vet
Jag har faktiskt ägt en Pitcure Disc av Susperia.
Men det var så usel ljud på den så jag kastade bort den. Limiterad i 300 ex
180 g nypress
Den här är det officiella soundtracket till Dario Argentos klassiska skräckfilm Suspiria från 1977
God Fortsättning på 2024. å vi slår till med något riktigt skrämande men ack så vackert
Här har vi ett soundtrack som jag har letat efter. Suspiria & det är väl en riktig kultklassiker både som film men även dess härliga musik av Goblin. Filmen finns redan här hemma sedan länge på DVD.
Men musiken är en klass för sig som jag verkligen ville ha tag på. Vinylen var utgången men tack
vare Tradera så lyckades jag till slut får tag på en nypress. Goblin har på senare tid blivit ett stort favoritband innm progrocken & jag har även ett par andra LP med dom som ni redan vet
Jag har faktiskt ägt en Pitcure Disc av Susperia.
Men det var så usel ljud på den så jag kastade bort den. Limiterad i 300 ex
GOBLIN, vars tre medlemmar spelade i CHERRY FIVE, var/är en skicklig grupp musiker som producerade snygga, välarbetade partitur.
Suspiria är i grunden ett instrumentalt album om man bortser från sången, skrämmande viskningar och tal här och där. Albumet är en synthfans fest, men syntharna är så integrerade i styckena -- och används för att producera en sådan blandning av ljud -- att för mig känns det här inte alls som ett klaviaturladdat album.
Titelspåret börjar spöklikt, med celesta och klockor som spelar ett 13-tonstema som fortsätter genom spåret och fäster sig i din hjärna. Spåret bara skriker (bildligt, alltså!) "skräckfilmssoundtrack" åt dig. Skrämmande, viskande la-la-la-ing och ondskefullt tal låter dig inte tvivla på det.
'Witch ' börjar med vad som låter som ritualistiskt stamtrummande, ylande sång och ett djupt, ekande "Doh!"som träffar dig i solar plexus. Låten innehåller experimentell användning av syntar och distorderade trummor, allt låter spöklikt.
'Opening To The Sighs' är en mycket kort bit av trumbildning till ett crescendo, och låter mer som slutet på 'Witch' än öppningen till nästa låt, '
Sighs', som börjar med så illa klingande suckar att de får bokstavligen håren i nacken att resa sig när jag lyssnar på detta i hörlurar.
Spåret är fullt av jämmer och det där djupa, resonerande "Doh!" igen, den här gången låter det som sången från tibetanska munkar. Svängande akustisk gitarr och bouzouki låter nästan tibetanskt också, som de spelas. Andra ljud blandas in i bakgrunden: morrande, väsande,
och det udda talade ordet som "häxkonst".
'Markos', å andra sidan, börjar med en mycket fet synthesizer som vaggar runt över repetitiva, högtonade staccato-synthesizer, klockor och trummor. Den har också ett lite orientaliskt (kinesiskt) ljud. En intressant användning av syntar, och mycket tilltalande för en synthesizerfan eller en fan av psykedelisk elektronik i allmänhet, skulle jag föreställa mig.
'Black Forest' är mer musikaliskt, med synthesizer och, senare, lite avslappnad, jazzig sax.
Liksom de flesta andra spåren har den ett repetitivt tema, men är mer musikaliskt och melodiskt än de tre föregående spåren
Till den jazziga saxen finns det till och med någon groovande gitarr som påminner lite om PINK FLOYD och en funkig, pumpande bas.
och är det mest progressiva rocklåtande spåret på det enligt min mening
'Blind Concert' börjar med vad som låter som klockspel och xylofon, men sedan kommer en extremt funkig bas och trumslag, och keyboards och gitarrpilar runt dem. Liksom på de andra låtarna vaglar och kvittrar syntar i bakgrunden. Den här låten får ditt huvud att nicka och, även om den fortfarande är lite spöklik i känslan, är den ett väldigt groovy jazz-funk-nummer.
'Death Valzer' är en helt vanlig traditionell vals, plockad bort på ett piano. En-två-tre, en-två-tre, en-två-tre. Men du måste titta på Suspiria skräckfilmen för att ta reda på hur det passar in.
Men annars så är det ett mästerverk tillsammans med Roller som jag håller
Suspiria är i grunden ett instrumentalt album om man bortser från sången, skrämmande viskningar och tal här och där. Albumet är en synthfans fest, men syntharna är så integrerade i styckena -- och används för att producera en sådan blandning av ljud -- att för mig känns det här inte alls som ett klaviaturladdat album.
Titelspåret börjar spöklikt, med celesta och klockor som spelar ett 13-tonstema som fortsätter genom spåret och fäster sig i din hjärna. Spåret bara skriker (bildligt, alltså!) "skräckfilmssoundtrack" åt dig. Skrämmande, viskande la-la-la-ing och ondskefullt tal låter dig inte tvivla på det.
'Witch ' börjar med vad som låter som ritualistiskt stamtrummande, ylande sång och ett djupt, ekande "Doh!"som träffar dig i solar plexus. Låten innehåller experimentell användning av syntar och distorderade trummor, allt låter spöklikt.
'Opening To The Sighs' är en mycket kort bit av trumbildning till ett crescendo, och låter mer som slutet på 'Witch' än öppningen till nästa låt, '
Sighs', som börjar med så illa klingande suckar att de får bokstavligen håren i nacken att resa sig när jag lyssnar på detta i hörlurar.
Spåret är fullt av jämmer och det där djupa, resonerande "Doh!" igen, den här gången låter det som sången från tibetanska munkar. Svängande akustisk gitarr och bouzouki låter nästan tibetanskt också, som de spelas. Andra ljud blandas in i bakgrunden: morrande, väsande,
och det udda talade ordet som "häxkonst".
'Markos', å andra sidan, börjar med en mycket fet synthesizer som vaggar runt över repetitiva, högtonade staccato-synthesizer, klockor och trummor. Den har också ett lite orientaliskt (kinesiskt) ljud. En intressant användning av syntar, och mycket tilltalande för en synthesizerfan eller en fan av psykedelisk elektronik i allmänhet, skulle jag föreställa mig.
'Black Forest' är mer musikaliskt, med synthesizer och, senare, lite avslappnad, jazzig sax.
Liksom de flesta andra spåren har den ett repetitivt tema, men är mer musikaliskt och melodiskt än de tre föregående spåren
Till den jazziga saxen finns det till och med någon groovande gitarr som påminner lite om PINK FLOYD och en funkig, pumpande bas.
och är det mest progressiva rocklåtande spåret på det enligt min mening
'Blind Concert' börjar med vad som låter som klockspel och xylofon, men sedan kommer en extremt funkig bas och trumslag, och keyboards och gitarrpilar runt dem. Liksom på de andra låtarna vaglar och kvittrar syntar i bakgrunden. Den här låten får ditt huvud att nicka och, även om den fortfarande är lite spöklik i känslan, är den ett väldigt groovy jazz-funk-nummer.
'Death Valzer' är en helt vanlig traditionell vals, plockad bort på ett piano. En-två-tre, en-två-tre, en-två-tre. Men du måste titta på Suspiria skräckfilmen för att ta reda på hur det passar in.
Men annars så är det ett mästerverk tillsammans med Roller som jag håller
mest högt i Goblins diskografi.
Betyg 5/5
Jag undrar var bilden på den fiolspelande demonen kommer ifrån. Den finns även med på en skiva med det amerikanska bandet Coven från 1974.
SvaraRadera