Omslaget till LP:n
Riktigt vackert
Baksidan med låtlista
Textbladet bild 1
Textbladet bild 2
Textbladet bild 3
Skivpåsen är vit
LP:n är genomskinlig "Clear"
Etiketten A-Sidan
Etiketten B-Sidan
Skivbolagets logga.
Musiker
Benediktator – Bas & Sång
Krizla – Flöjt & Sång
Haugebonden Gode Gullstein – Keyboards
HlewagastiR – Trummor
Cycle Of The Gylfaginning
Hestehoven
Den Behornede Guden
Krizla – Flöjt & Sång
Haugebonden Gode Gullstein – Keyboards
HlewagastiR – Trummor
Låtlista
A-Sidan
Cycle Of The Gylfaginning
Hestehoven
Den Behornede Guden
B-Sidan
Åndemaneren
Jeg Klumser Deg
Kyprianos
The Wicked Ways Of Witches And Wizards
Jeg Klumser Deg
Kyprianos
The Wicked Ways Of Witches And Wizards
Limiterad i 650 exemplar på genomskinlig vinyl
Bandet sjunger på Norska
Det här måste vara något obskyrt 70 – tals bands nyutgåva tänkte jag när jag fick se detta omslag
på Bengans i Linköping. Men det var tydligen något helt nytt av ett norsk proggfolkband
som heter Tusmørke?. Aldrig hört talas om innan. Men tänkte att det ändå kan vara något.
Skivan åkte tillbaka i backen å jag gick hem & lyssnade på den via datorn först.
Det kan ju vara rätt så tråkigt & även bara helt enkelt. Vet inte vad jag ska säga.
Men jag tror att det kan vara prefekt? Den gick varm den kvällen
Så när det var löning för ett par dagar sedan så var det bara att kolla ifall
den var kvar å det var den så självklart blev det ett köp & jag har inte tröttnat ännu på
Hestehoven
Hestehoven inleder med "Cycle of the Gylfaginning". (The Gylfaginning är den första delen av Prosa Edda .) Intrikata flöjt- och klaviaturlinjer leder laddningen på den här låten, och det finns en oåterkallelig energi i den. Pianoblommor ger en klick jazzig smak, och jag gillar verkligen de subtila ljudeffekterna som appliceras på sången. Detta är också en av bara två låtar som sjunger på engelska på albumet.
Titelspåret kommer härnäst, och det har en mer stillsam öppning. Musiken är luftigare här, med några varma vass utplacerade fint i bakgrunden. Allt eftersom låten tar fart får den en studsig, glad känsla med en vagt medeltidsaura. Under mellanlåtens instrumentala sektion använder bandet en vickande, pipig synth-lead som ger en utomjordisk kontrast till folkets ryggrad; och orgelpassagen har en kuslig, östlig Medelhavskänsla.
”Den behornede guden” börjar omedelbart som optimistisk och klingande. Subtila plockade strängar i vissa ögonblick understryker denna stämning. Klaviaturtonerna är rika, och basspelet är särskilt invecklat. I motsats till denna glada öppning dyker bandet då och då ner i ett mörkare, slingrande tema som börjar ungefär halvvägs genom stycket.
Det finns en rolig, milt funky groove till "Åndemaneren" (The Spirit Manner) som kompletteras av den lätt förvrängda orgeln som används hela tiden. Det är den kortaste låten på albumet, och den fungerar bra som ett roligt litet mellanspel.
”Jeg klumser deg” har den folkligaste instrumenteringen hittills, med fiol, flöjt och akustisk gitarr som står för det mesta. Det finns en lös, rolig, call-and-response vibe till versen, och Tusmørke fortsätter långsamt att förstärka bakgrundsspåret. Klockspel, tangenter och elgitarr kommer gradvis in. Den här låten är ett strålande exempel på nordisk prog-folk, och den påminner mig mycket om det svenska bandet Kebnekaise ibland.
Hestehoven inleder med "Cycle of the Gylfaginning". (The Gylfaginning är den första delen av Prosa Edda .) Intrikata flöjt- och klaviaturlinjer leder laddningen på den här låten, och det finns en oåterkallelig energi i den. Pianoblommor ger en klick jazzig smak, och jag gillar verkligen de subtila ljudeffekterna som appliceras på sången. Detta är också en av bara två låtar som sjunger på engelska på albumet.
Titelspåret kommer härnäst, och det har en mer stillsam öppning. Musiken är luftigare här, med några varma vass utplacerade fint i bakgrunden. Allt eftersom låten tar fart får den en studsig, glad känsla med en vagt medeltidsaura. Under mellanlåtens instrumentala sektion använder bandet en vickande, pipig synth-lead som ger en utomjordisk kontrast till folkets ryggrad; och orgelpassagen har en kuslig, östlig Medelhavskänsla.
”Den behornede guden” börjar omedelbart som optimistisk och klingande. Subtila plockade strängar i vissa ögonblick understryker denna stämning. Klaviaturtonerna är rika, och basspelet är särskilt invecklat. I motsats till denna glada öppning dyker bandet då och då ner i ett mörkare, slingrande tema som börjar ungefär halvvägs genom stycket.
Det finns en rolig, milt funky groove till "Åndemaneren" (The Spirit Manner) som kompletteras av den lätt förvrängda orgeln som används hela tiden. Det är den kortaste låten på albumet, och den fungerar bra som ett roligt litet mellanspel.
”Jeg klumser deg” har den folkligaste instrumenteringen hittills, med fiol, flöjt och akustisk gitarr som står för det mesta. Det finns en lös, rolig, call-and-response vibe till versen, och Tusmørke fortsätter långsamt att förstärka bakgrundsspåret. Klockspel, tangenter och elgitarr kommer gradvis in. Den här låten är ett strålande exempel på nordisk prog-folk, och den påminner mig mycket om det svenska bandet Kebnekaise ibland.
Spöklika stråkar och avskalad instrumentering ger "Kyprianos" en hemskt stämning. Det är spänt och tight, och jag gillar speciellt rytmsektionens spel på denna klippning. Saker och ting saktar ner under andra halvlek, och bandet fördubblar verkligen den kusliga stämningen. Det låter som ett skräckfilmssoundtrack, eller kanske gitarrlös doom metal, om det är vettigt.
Hestehoven avslutar med sitt andra engelskspråkiga snitt, "The Wicked Ways of Witches and Wizards". Stammar av psykedelia förenas med bandets vanliga prog-folk-sätt på denna relativt framåtriktade gitarrkomposition. Tusmørke växlar flytande mellan folkliga rytmer och långsammare, läskigare passager. Detta är ett exceptionellt är full av liknande nöjen under hela sin 41 minuters speltid.
Hestehoven avslutar med sitt andra engelskspråkiga snitt, "The Wicked Ways of Witches and Wizards". Stammar av psykedelia förenas med bandets vanliga prog-folk-sätt på denna relativt framåtriktade gitarrkomposition. Tusmørke växlar flytande mellan folkliga rytmer och långsammare, läskigare passager. Detta är ett exceptionellt är full av liknande nöjen under hela sin 41 minuters speltid.
Skivan har gått varm sedan jag upptäckte denna härliga pärla.
Måste säga att Tusmørke överraskar mig rejält.
Gillar du Agusa & Jordsjö så kommer du älska denna skiva
Betyg 5/5
Kommentarer
Skicka en kommentar