Omslaget till LP:n
Baksidan med låtlista
Skivpåsen är svart
Skivan är Vit med Black Splatter
Etiketten
Lapp på omslaget
The Sign Records logga
Musiker
Olof Axegärd - Trummor
Arnau Diaz - Gitarr
Totta Ekebergh - Sång
Låtlista
A-Sidan
The Serpent
Far Beyond
Edge Of Time
Shadow Man
Finnish Woods
B-Sidan
Fortune Teller
I Remember
Leap Of Faith
Sweet Child
Nyutgåva av deras debutskiva från 2019
Limiterad Black Splatter utgåva i 500 exemplar
Skivan är ca 40 min
Riven låter som en blandning av Janis Joplin och Patti Smiths svindlande i kombination är sällsynt. Och ja, The Riven serverar en gammaldags och ibland oerhört tung bluesrock.
Blues Pills vibbarna känns ordentligt.
Även om öppningslåten, "The Serpent", har ett catchy riff som ligger någonstans mellan 70-talsrock och Stoner, var det inte förrän hon började sjunga som mina öron piggnade till. Hon har en väldigt gammal röst, själfull och bluesig utan att nödvändigtvis köra riff och bli "smutsig" men har också en söt leverans där söta och soul slingrar sig runt varandra för att skapa detta vackra och kraftfulla sound. Jag blev hänförd genom varje spår och väntade på att höra vad hon mer kunde göra med detta enorma instrument.
Jag menar absolut ingen respektlöshet mot bandet (gitarristen Amau Diaz, basisten Max Ternebring och Olof Axegärd på trummorna) eftersom de är väldigt skickliga på sina instrument, men om de hade någon annan sångare skulle de helt enkelt vara ett bra band. Ekebergh tar deras sound till nästa nivå.
Det är ett trevligt och riktigt bra album och då främst på grund av de trevligt klämkäcka och medryckande låtarna och det börjar direkt med The Serpent som sätter tänderna i lyssnaren och sedan biter musiken sig kvar hela vägen till slutet. Och kanske är det just så att det är denna inledning som är albumets starkaste låt men det finns många vassa låtar att lyssna på, nio stycken faktiskt. Det är både klassiskt och fräscht, det är riktigt bra och det kallas The Riven – kanske ett namn att lägga på minnet.
Ser fram emot att se vad som händer härnäst för dem
Det är ett trevligt och riktigt bra album och då främst på grund av de trevligt klämkäcka och medryckande låtarna och det börjar direkt med The Serpent som sätter tänderna i lyssnaren och sedan biter musiken sig kvar hela vägen till slutet. Och kanske är det just så att det är denna inledning som är albumets starkaste låt men det finns många vassa låtar att lyssna på, nio stycken faktiskt. Det är både klassiskt och fräscht, det är riktigt bra och det kallas The Riven – kanske ett namn att lägga på minnet.
Ser fram emot att se vad som händer härnäst för dem
Betyg 4/5
Kommentarer
Skicka en kommentar