LP - Skivor : Eleine – Until The End 2018 / 2022

Omslaget till LP:n

Baksidan med låtlista 

Skivpåsen ena sidan

Skivpåsen andra sidan med alla texter 

LP:n är Röd 

Etiketten 

Skivbolaget.

Liten lapp på framsidan

Allt med Eleine som jag har lyckats skaffa 

 Musiker

Madeleine "Eleine" Liljestam – Sång
Rikard Ekberg – Gitarr , Growl, Sång
Andreas Mårtensson – Bas
David Eriksson – Trummor
Sebastian Berglund – Keyboards

Låtlista

A-Sidan

Story Untold
Echoes
Sanity
From The Grave
Whisper My Child

B-Sidan

Until The End
Please
Another Rite
Hell Moon (We Shall Never Rise) 
Prelude: Arise
Break Take Live

Finns även i Brons men denna nypress är Limiterad nyutgåva i Röd Vinyl

Eleine andra skiva har hittat hem till mig. Nu är det bara deras akustiska skiva & deras kommande skiva som släpps senare under året så har jag allt med bandet.

Mixen är tät och väldigt polerad och ingen av komponenterna överträffar verkligen den andra vad gäller närvaro eller nivåer. Tonen på instrumenten är mycket modern liksom många av de tekniker som musikerna använder för att leverera musiken. Riffen är ganska standard med mycket öppet chugging och enstaka kraftackord som används med skärande syntar för att höja musikens dramatiska karaktär. Så ganska standard men det finns tillfällen där det kommer av exceptionellt.

Det bästa med musiken skulle vara Madeleine Liljestams fascinerande och lockande röst. Detta är dock funktionen som för musiken till en mer popcentrerad stil, men hon har ett stort utbud och låtar som "Sanity" och "Whisper My Child" har en solid refräng som bryter upp den ibland teatrala men oinspirerande rytmen som utgör huvuddelen av låten. 

Vi får visserligen ett hyfsat riff på titelspåret och en del hyfsat leadwork från gitarristen Richard Ekberg uppbackad av några välkonstruerade blaster från trummisen David Eriksson men 'Sanity' kommer in igen med den bästa uppvisningen av leadwork på gitarren som sedan överträffas av Sebastian Berglund på Keybards.


För att jämföra "Until The End" med "Eleine" är det tydligt att bandet har jobbat hårt sedan debuten släpptes. Så det är ett bra album men allt är några steg upp på det här nya. Låtskrivande, kreativitet, unikhet och musikaliska prestationer överträffar alla "Eleine". Jag brukar fortfarande gilla de minst symfoniska låtarna mest, men det är en smaksak.

Jag är faktiskt väldigt imponerad av vad ELEINE har åstadkommit här och det är klart den genren är obetydligt när musik spelas med passion (och fantastiska färdigheter).

Det här var som sagt bara andra albumet… så dom är fortfarande i tid att fortsätta utveckla sin genre och bli nånting riktigt intressant.

Betyg 3,5 /5