Omslaget till LP:n
Baksidan
Gatefold uppviket med låtlista & musiker
Skivpåsen är vit
LP:n är svart
Etiketten
Musiker
Jan Schaffer - El & Akustisk Gitarr
Mike Watson - FenderBas
Nagi el Habashy - Cello
Kofi Aivor - Congas
Malando Gassanna - Congas
Palle Danielsson - Bas
Bengt Berger, - Trummor
Ola Brunkert - Trummor
Kenny Håkansson - Elgitarr
Bobo Stenson - Elpiano
Björn J:Son Lindh - Flöjt, Piano, Kokälla,
Bahi Barakat - Tabla
Låtlista
A-Sidan
My Machine
Good Time Charlie's Got The Blues
Bobo
El Henna
Kiki
B-Sidan
Elastic Springtime
The Booster Pump
Abdo
Nu blir det ett litet fynd för detta är verkligen ett fynd.
Var å besökte en loppis å mitt bland dansbanden så fanns denna skiva å jag bara tänkte
Denna har jag hört mycket gott om å ändå så finns den just här. Bara för 10 kr så blev det ett köp.
Dock var omslaget lite nött men skivan var fullt spelbar som tur är.
Jag har hört mycket gott om denna skiva å även hört vissa lovord lite här å där
Så det blev ett köp å jag har nog lyssnat å lyssnat på den.
Björn J:son Lindhs tredje studioplatta från 1972 är en behaglig bit musik. Björn och de andra musikerna är väldigt duktiga och det här är absolut musik värd att lyssna på. På Cous Cous hämtar J:son Lindh sin inspiration från östra stadsdelar. Det här är musik för alla som älskar flöjt i progressiv rock eftersom detta är helt flöjtdriven musik.
Det här är en bra inspelning med många intressanta kompositioner. Det bästa spåret är "Elastic springtime" som är en perfekt sjuttiotalsstämningskomposition med fart och ren lycka. Även "My machine", "Good time Charlie's got the blues", "The Booster Bump" och den långa orientaliska psykedeliska "Abdo" är trevliga stycken för musikälskare.
Det negativa jag har att säga om det här albumet är att det är för smidigt och snyggt. Han borde ha varit mer experimentell. Det här är trevligt men inte särskilt spännande
Det är musik man antingen älskar eller hatar å gillar du tvärflöjt så är denna skiva ett måste.
Cous Cous är en skiva som förtjänar lite mera uppmärksamhet.
CD:n är utgånen sedan lände å LP n kan man hitta lite varstans.
Kanske är detta en av mina nya favoritskivor
The Booster Pump
Abdo
Nu blir det ett litet fynd för detta är verkligen ett fynd.
Var å besökte en loppis å mitt bland dansbanden så fanns denna skiva å jag bara tänkte
Denna har jag hört mycket gott om å ändå så finns den just här. Bara för 10 kr så blev det ett köp.
Dock var omslaget lite nött men skivan var fullt spelbar som tur är.
Jag har hört mycket gott om denna skiva å även hört vissa lovord lite här å där
Så det blev ett köp å jag har nog lyssnat å lyssnat på den.
Björn J:son Lindhs tredje studioplatta från 1972 är en behaglig bit musik. Björn och de andra musikerna är väldigt duktiga och det här är absolut musik värd att lyssna på. På Cous Cous hämtar J:son Lindh sin inspiration från östra stadsdelar. Det här är musik för alla som älskar flöjt i progressiv rock eftersom detta är helt flöjtdriven musik.
Det här är en bra inspelning med många intressanta kompositioner. Det bästa spåret är "Elastic springtime" som är en perfekt sjuttiotalsstämningskomposition med fart och ren lycka. Även "My machine", "Good time Charlie's got the blues", "The Booster Bump" och den långa orientaliska psykedeliska "Abdo" är trevliga stycken för musikälskare.
Det negativa jag har att säga om det här albumet är att det är för smidigt och snyggt. Han borde ha varit mer experimentell. Det här är trevligt men inte särskilt spännande
Det är musik man antingen älskar eller hatar å gillar du tvärflöjt så är denna skiva ett måste.
Cous Cous är en skiva som förtjänar lite mera uppmärksamhet.
CD:n är utgånen sedan lände å LP n kan man hitta lite varstans.
Kanske är detta en av mina nya favoritskivor
Ett verkligt fynd så Ge skivan en chans å jag tror att ni kommer gilla den
Betyg 3/5
Kommentarer
Skicka en kommentar