Musik på CD : Baby Grandmothers ‎– Merkurius 2018

Omslaget till CD:n

Låtlista på skivan + Bandet
Kenny Pelle Bella

Uppviket + CD

CD:n

Musiker


Kenny Håkansson - Elgitarr
Pelle Ekman - Trummor
Bengt 'Bella' Lannarsson - Elbas


Låtlista CD

Peloton
ADHD
Intervall
Elefant
Dojjan
Kraftverk
Merkurius

Nu blir det en skiva som enligt mig skulle ha kommit ut för längesedan tidigare.

Men bättre sent än aldrig det var trots allt 50 år sedan Baby Grandmothers gav ut en skiva på sitt eget sätt. (Det kom en samling 2007 med gammat material). Dock spelade bandet in en promo- singel som kom ut i Finland 1968.

Numera så håller bandet på med ett par spelningar lite då och då men med denna skiva i bagaget så kan man väl hoppas på att det kan bli mera med tiden.


Bandet är numera kult och är en av den Psykedeliska musikens pionjärer och samtidigt så får bandet nya fans.

Baby Grandmothers har som sagt nu släppt en ny skiva och det är med besked bandet är tillbaka.
Det har nog aldrig låtit så bra som det gör nu.

'Peloton' startar albumet med ett snabbt rörligt spår och är också det kortaste av spåren. Det är en tung rocker, nästan surf-rock-liknande, men definitivt i Stoner Rock Forum. Men under hela sin korta tid har den definitivt en stor psykedelisk smak. Det spelas också in för att låta som det utfördes under decenniet som genren kom ifrån.

"Adhd" har några snygga, svirlande tangentbord som skapar en slät spår, runt vilken Kenny spelar ett improviserat solo. En snabb takt och baslinje runda allt snyggt ut. Spåret låter ganska aktuellt, men orgelet ger den psykedeliska smaken som behövs. Efter 2:30 marken saktar beaten ganska lite och gitarren spelar en nästan balladliknande melodi. Ordlös sång kommer in klockan 4:00 när beat blir snabbare och mer solid. Saker tenderar att bli mer progressiva eftersom ett komplicerat slag kommer in och några atmosfäriska tangentbordseffekter åtföljer gitarr nu när sakerna kommer nära en rymdrock-vibe men med den komplexiteten kvar där.

"Intervall" etablerar sig med en drivande baslinje och en melodisk gitarr som improviserar över ett enkelt tema. Detta har också en trevlig körning som plötsligt ändras till en zigenskliknande gigue. Jag förväntade mig inte alls, men det är en trevlig överraskning. Snart återvänder den till det ursprungliga beat igen och släpper sedan in i en krautrock sylt innan den går tillbaka till spelaren som tar fart upp till slutet som kommer för tidigt.

'Elefant' börjar med cymbalkrascher och en snabbt stigande baslinje. Förvrängning och effekter kommer i att ge en kuslig atmosfär. Som det etablerar sig kommer du att märka en mörkare och tyngre känsla för det här spåret. Psychedelia är tung i det här spåret med mycket feedback och dissonans, men ingen riktig melodi är uppenbar här som det fanns i tidigare spår. Improviserad gitarr spelar över en etablerad bakgrund som i Krautrock, men bakgrunden har egna intressanta saker på gång.

 

"Dojjan" är baserad på en snabb gitarrriff, som i likhet med den tunga stenarstenen. Slagverk är snabbt hela vägen genom att gitarr trycker på trummorna för att interagera med det på vissa ställen.
Den här är också över för snabbt.

"Kraftverk" börjar med en echoing och snabbt upprepande staccato gitarranteckning innan nycklarna kommer in bakom det. Den upprepande gitarrnoten blir nästan drone som. Chant-liknande sånger kommer och går för korta utbrott.

Slagverk kommer äntligen in efter 2 minuter som echo den snabba upprepningen av gitarren med den medföljande effekten. När den fortsätter går den in i rymdrockområdet och bygger i intensitet. Då töms saker långsamt med gitarr som echoing i feedback.


Det sista spåret kommer på dig alldeles för snabbt. Det är också titelspåret "Merkurius". Den här är ganska eftertänksam i början med mer ordlösa sånger som skapar en fin melodi och mycket reverb i gitarren som skapar upprepade anteckningar. Ett medium-långsamt slag är etablerat av trummorna strax före 2-minutersmärket. Efter en minut blir trummorna mer intensiva när saker hämtar sig. Då skapar en fin dissonans i gitarren spänning. Gitarren blir tyngre när sakerna skjuter framåt och musiken crescendos till ett klimax.

Detta är ett mycket roligt album med en överraskande mängd olika och utmärkt musikalitet. Det finns bara ett brutalt problem. Det är alldeles för kort. Jag tror att detta var gjort för att göra det mer tillgängligt, men för 3 av spåren ger det dem en oavslutad eller underutvecklad känsla. Jag skulle ha varit lycklig om det här albumet fortsatte i ytterligare 30 minuter. 

Det enda som verkligen hindrar detta från att vara ett 5-stjärnigt psykedeliskt album är den korta längden av några av de låtar som kunde ha utvecklats bättre. Men låt inte det hålla dig från att hitta den här. Excellent!

Betyg 5/5