LP - Skivor : Samla Mammas Manna, Gregory Allan Fitzpatrick - Snorungarnas Symfoni 1976

Omslaget till LP:n

Baksidan med låtarna + info  

Skivpåsen är vit

LP:n är svart

Etiketten 

Musiker


Coste Apetrea - Gitarr & Balalajka
Lasse Hollmer - Piano & Klaviatur
Hasse Bruniusson - Slagverk
Lasse Krantz  - Bas
Ärtan Wallander - Saxofon
Kalle Eriksson - Trumpet



Låtlista


A-Sidan

Första Satsen
Andra Satsen


B-Sidan 

Tredje Satsen
Fjärde Satsen

Skivan är ca 34 min lång.

Snorungarnas symfoni från 1976 är Samla mammas mannas fjärde studioalbum, det sista innan gitarristen Coste Apetrea slutade och de bytte namn till Zamla mammaz manna.

Detta är en komposition av Gregory Allan FitzPatrick, en amerikan som bott i Sverige sedan sextiotalet och var mycket innovativ inom den svenska musikscenen på sjuttio- och åttiotalen.

Skivan är en symfoni uppdelad i fyra stycken och varar i trettiofyra minuter. Gruppen sägs vara en avantgardegrupp men denna skiva beskrivs bäst som symfonisk progressiv rock.

Nu ska vi se ifall jag minns rätt att det var så att jag hörde Andra Satsen på en livebootleg?
Via Coste Apetrea hemsida för många år sedan nu. & då var det första som spelades i "hans"
Jukebox han hande... & då var det en inspelning från Sprängkullen tror jag. Lite osäker på årtalet
Men tror säkert att det var från 1976. 

När jag hörde den igen nu efter alla år så kommer allt igen, Vet inte men jag bara spricker upp
i ett stort leende.. Vilken musik det är & denna gång får jag äntligen höra hela skivan.

Nu blir det musik som jag önskar verkligen att det hade blivit mera av.
Vad jag vet så finns det bara en sådan här platta med Greig Fritzpatrick och Samla Mammas Manna.
Det är inte så spretigt som Samla Mammas Mannas musik brukar vara. Vilket kan vara väldigt svårt att vänja sig med.

Personligen så tycker jag att denna platta är på något sätt bättre än Samla Mammas Mannas egna skivor. Den liksom sticker ut ordentligt. Eller så gillar jag att det blandas så friskt. Bland både cirkus musik , Jazz , Fusion och även klassisk musik.

Första Satsen - Väldigt bra låt. Instrumenten är alla extremt välspelade och jag gillar den typiska SMM-folktouchen bitvis, den är verkligen jättekul! Massor av låtbyten och mästerligt spelande gör den här låten oerhört njutbar och spännande. 

Andra Satsen - Från den bisarra cirkusliknande inledningen fortsätter detta kortare stycke samma känsla som det föregående, lättsam, njutbar musik med svensk folkmusik och andra influenser för att skapa en lång symfoni uppdelad i fyra låtar. Bra del, men den missar knappt målet som den första satte. 

Tredje Satsen – I samma anda är detta ytterligare ett välspelat spår. Det här är min minst favorit på albumet, helt enkelt för att det inte berör mig lika mycket, men jag kan inte hitta mycket annat än personlig preferens som rättfärdigar det eftersom det inte är något fel på instrumenten eller kompositionen. Av alla delar har den här potential att dra mest. Ändå är det fortfarande en ganska hyfsad låt och håller samma stämning. 

Fjärde Satsen - Den här låten är inte lika frenetisk eller upplyftande i en bisarr dansliknande stämning som de tre föregående, men den är fortfarande ganska bra. Fungerar som en underbar och mer seriös avslutning på den här serien och jag gillar verkligen det instrumentala spelet. Slutet blir dock lite repetitivt.
Det här är ett bra album, men inte det bästa från SMM. Det är en bra utgångspunkt för alla som gillar pianodrivna instrumentala kompositioner och för RIO i allmänhet, men det har inte samma mästerverksvärde som andra SMM-album som Maltid eller Knossa.

Ändå ett utmärkt tillskott till vilken prog-samling som helst.
Skivan är och förblir ett Mästerverk och ett måste i varje Skivsamling.








Betyg 5/5