 |
| Omlaget till Dubbel LP.n |
 |
| Baksidan |
 |
| Uppviket |
 |
| Skivpåsen till dom båda skivorna |
 |
| LP 1 & 2 |
 |
| Etiketten skiva 1 |
 |
| Etiketten skiva 2 |
 |
| En liten lapp satt på hörnet till vänster |
Musiker
David Gilmour - Sång, Gitarr, Elbas, Akustisk Gitarr, produktion, mixning
Nick Mason - Trummor, Percussion
Richard Wright - Keyboards, Piano, Sång
Gästmusiker
Jon Carin - programmering, piano, Keyboard
Guy Pratt - Elbas
Gary Wallis - Percussion
Tim Renwick - Gitarrer
Dick Parry - Tenorsaxofon
Bob Ezrin - Keyboards, Slagverk
Sam Brown - Kör
Durga McBroom - Kör
Carol Kenyon - Kör
Jackie Sheridan - Kör
Rebecca Leigh-White - Kör
Låtlista
LP 1 A-Sidan
Cluster One
What Do You Want From Me
Poles Apart
LP 1 B-Sidan
Marooned
A Great Day For Freedom
Wearing The Inside Out
LP 2 A-Sidan
Take It Back 6:12
Coming Back To Life
Keep Talking
Coming Back To Life
Keep Talking
LP 2 B-Sidan
Lost For Words
High Hopes
High Hopes
Det är ett band jag nästan har skrivit för mycket om. Nämligen Pink Floyd.
Jag är lite kluven till denna skiva. Jag vet inte riktigt om jag skall tycka om den eller inte.
Det är det som är problemet eftersom jag verkligen älskar Pink Floyd.
Dom har betytt så mycket för mig. Speciellt TDSOTM.
Men nu är det inte den skivan vi skall gå igenom utan deras skiva från 1994.
Dock är detta en 20 år jubelum upplaga på 2 LP -Skivor som kom ut 2014.
Det är verkligen svårt att lyssna på denna platta.
Riktigt svårt. Det känns segt och tråkigt direkt när man lyssnar på den från första tonen.
Men jag har lovat mig själv att jag måste lyssna och ta in allting när jag lyssnar på LP.
Kanske är detta en av Pink Floyds svagaste skivor. Eller så känns det som att man inte kan ta till denna skiva till sitt hjärta. Musiken känns nästan lite för seg på sitt eget sätt.
Eller så är det kanske jag för jag känner med tiden att musiken blir bättre och bättre.
Men i slutändan så är detta inget för mig. Det finns inget som klickar eller något överhuvud taget.
Det känns som att skivan är för lång och bara seg. Egentligen så finns det bara en bra låt på denna skiva High Hopes.
Ledsen skivan var en besvikelse.
Dock är detta en 20 år jubelum upplaga på 2 LP -Skivor som kom ut 2014.
Det är verkligen svårt att lyssna på denna platta.
Riktigt svårt. Det känns segt och tråkigt direkt när man lyssnar på den från första tonen.
Men jag har lovat mig själv att jag måste lyssna och ta in allting när jag lyssnar på LP.
Kanske är detta en av Pink Floyds svagaste skivor. Eller så känns det som att man inte kan ta till denna skiva till sitt hjärta. Musiken känns nästan lite för seg på sitt eget sätt.
Eller så är det kanske jag för jag känner med tiden att musiken blir bättre och bättre.
Men i slutändan så är detta inget för mig. Det finns inget som klickar eller något överhuvud taget.
Det känns som att skivan är för lång och bara seg. Egentligen så finns det bara en bra låt på denna skiva High Hopes.
Ledsen skivan var en besvikelse.
Betyg 2,5/5
Kommentarer
Skicka en kommentar